Vi har två stora samhällsproblem som berör våra barn och ungdomar i Sverige. Under de senaste decennierna har kunskapsnivån sjunkit, och Sverige är unikt i negativ bemärkelse i PISA-jämförelserna. Universitet och arbetsgivare är bekymrade, och OECD har varnat Sverige i skarp ton. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan i form av stress, oro och sömnsvårigheter. Ökningen tog fart på 1980-talet, och Sverige är unikt i internationell jämförelse också i detta avseende.
Flickor är procentuellt mer drabbade av hälsoproblem. I en undersökning säger 50 procent av de 15-åriga flickorna att de har problem med ångest. Folkhälsomyndigheten och Skolverket uppger att Sverige har högst antal spelberoende barn i världen och att detta ofta är förknippat med psykiska besvär och låg kondition. Dödligheten bland ungdomar sjunker i världen men inte i Sverige. Speciellt kan nämnas självmord bland pojkar med låga betyg.
Problemen gäller också unga vuxna hos vilka den psykiska ohälsan fördubblats mellan 2006 och 2016. Bland unga kvinnor mellan 18-24 uppger 70 procent att de har psykiska problem, rapporterar Socialstyrelsen. Unga vuxna som är lågutbildade är en speciellt utsatt grupp. Liknande tendenser finns i länder i vår omgivning, men Sverige utmärker sig negativt.
Sverige har experimenterat med jämlikhet, frihet och individuellt oberoende, och familj och skola ger i dag inte den fasta ram som barn och unga behöver för en trygg uppväxt. Fastän Sverige är ett av världens rikaste och mest jämlika länder verkar det inte vara det bästa landet för unga. Göteborgspsykologerna Mikael Schierenbeck och Joni Karlsson visar i ”Du nya du fria” (2018) att en rad olika faktorer i familj och skola är annorlunda i Sverige än i andra länder.
Författarna pekar på familjernas ansvar. Det faktum att hälften av alla ingångna äktenskap slutar i skilsmässa är stressande för barn. För många föräldrar kan barnens växelvisa boende ses som den ultimata lösningen på hur man samtidigt kan vara en jämställd och oberoende förälder och förverkliga sig själv. Det kan dock bli svårare för vuxna att uppfostra barn och sätta gränser, när föräldrarnas roll i familjen är otydlig och ständigt förändras. Sveriges familjepolitik brukar kallas generös, men den har lett till fler splittrade familjer än i något annat land. De politiska reformerna har ofta välkomnats av vuxna, men resultaten för barnen är förbisedda.
När det gäller skolan pekar författarna på att det också där växt fram en syn på barn som oändligt anpassningsbara. Sverige har en övertro på att elever ska kunna arbeta självständigt och också på att skolan ska kunna kompensera för det hemmet inte ger. Samtidigt skadas arbetsron av den extrema variant av ”inkludering” som gäller i Sverige, då elever med beteendeproblem får lov att förstöra koncentrationen för andra.
Svensk utbildnings- och familjepolitik har kort sagt hamnat fel, och ”Du nya du fria” förklarar på ett faktaredovisande, aktuellt och balanserat sätt vad som har hänt. Det finns inte många viktigare böcker om svenskt samhälle än den här.