Donald Trump kommer inte att bli en vanlig president – om den förhoppningen skulle ha levt kvar någonstans, kan den avskrivas nu.
När Donald Trump valdes till amerikansk president, och när han sedan tillträdde, fanns en viss förhoppning om att han skulle lägga av valrörelsefasonerna och bli en ny person. Under det aggressiva skalet skulle det visa sig ha funnits en smart och balanserad person.
Dessa förhoppningar har sedan januari fått modifieras, men torde nu kunna avskrivas helt. Den 24 juli skulle Trump hålla ett tal vid det nationella scoutlägret i West Virginia, ett sammanhang så opolitiskt och harmlöst som tänkas kan. En vanlig president hade vid ett sådant tillfälle kanske talat om scoutrörelsens ideal och värdefulla bidrag till samhället.
Trump gjorde det också – litegrann. Men mest talade han om politik, och på precis samma sätt som under valrörelsen. Han talade om att medier i avsikt att förringa hans insats skulle ange ett mycket lägre åhörarantal än vad det faktiskt var. Han talade om att hans företrädare Barack Obama minsann aldrig hade besökt något scoutläger. Han talade om sin enastående valseger. Och han sa att politiken i Washington inte ens är ett träsk, som han uttryckte det under valrörelsen, utan en kloak.
Detta kan knappast ha varit vad scoutledarna hade väntat sig eller hoppats på. Men det säregna med Trumps framförande var att det hela tiden väckte åhörarnas entusiasm, och ibland negativa energi – att Trump fick en samling scouter att bua ut en demokratisk presidentkandidat vid blotta omnämnandet vittnar om hans demagogiska kapacitet. Scoutrörelsen fick senare i ett uttalande påpeka att den är helt opolitisk och inte tar ställning för någon enskild politisk hållning, företrädare eller filosofi. Den som ser talet får inte riktigt det intrycket. Trump är även i detta avseende polariserande: Han sprider sina konflikter och motsättningar till de sammanhang där han framträder.
Att Trump inte driver politik som andra presidenter får anses vara klarlagt vid det här laget. Varken i form eller innehåll liknar hans politik något som tidigare har skådats.
Men han avviker ännu mer från det traditionella utövandet av presidentämbetet i dess andra del, statschefskapet. Som statschef ska Trump i kritiska situationer kunna agera samlande och sätta ord på de gemensamma känslorna och erfarenheterna. Detta är en förmåga alla tidigare presidenter har haft – också den på sin tid så utskällde George W Bush. Betydelsen av att presidenten vid sådana tillfällen förmår förkroppsliga nationen ska inte underskattas.
President Donald Trump har hittills inte haft några katastrofer i stil med 11 september 2001 att hantera. Hur han agerar när katastrofen väl inträffar är lika oförutsägbart som allt annat. Men talet till de 40 000 scouterna som hade samlats i West Virginia, ett tal som borde ha kunnat användas som förövning i statschefsmässighet, indikerar att USA vid ett sådant tillfälle kommer att stå utan den samlande kraft som presidenten hittills har varit.