Sveriges ekonomi utvecklas i rätt riktning. Enligt Statistiska centralbyrån ökade BNP under andra kvartalet med 3,0 procent jämfört med samma period i fjol. Det är bättre än väntat och ett styrkebesked, dock framförallt för de borgliga partierna snarare än den rödgröna regeringen.
Statsminister Stefan Löfven (S) har inte hunnit förverkliga den politik som regeringen själv i budgetpropositionen från i höstas beskrev som skadlig för jobben och tillväxten. Istället röstade riksdagen som bekant igenom Alliansens budget. Tur var väl det.
Även Löfven och finansminister Magdalena Andersson (S) har alltså anledning att glädjas över höstens turbulens. Det är nu inte så att BNP-uppgången går att tillskriva allianspolitiken rakt av, världen är betydligt större och mer komplex än så, men den har haft betydelse. Tilltron till den förda politiken är viktig för den ekonomiska utvecklingen.
Regeringen får nu ett större utrymme att genomföra reformer. Pengarna borde egentligen användas till att fylla de hål som politikerna har lämnat efter sig. Försvarsmakten lider fortfarande av det faktum att riksdagen har beslutat om ett försvar den hittills inte har varit beredd att betala fullt ut för. Detsamma kan sägas om Polisen. Den stora omorganisationen kostar på, men istället för att politikerna täcker dessa kostnader så att verksamheten inte ska bli lidande ska detta lösas genom effektiviseringar och prioriteringar inom ramen för befintliga anslag. Det vill säga nedskärningar och sänkta löner.
Då såväl militären som polisen är samhällsinstitutioner vars vikt bara tycks öka just nu vore det naturligtvis klädsamt om regeringen valde att ta ansvar för dessa organisationers möjlighet att fullfölja sina uppgifter. Så lär det knappast bli. Istället kan vi se fram emot ökade byggsubventioner i städerna i ytterligare ett storartat försök att snedvrida byggmarknaden för att dölja att regeringen inte har något intresse av att verkligen åtgärda problemen på bostadsmarknaden. Vi kan se fram emot klimatinvesteringsstöd och utökade bidragssystem.
Samtidigt väntar fortfarande höjda arbetsgivaravgifter för unga. Det är en direkt pålaga på den unga arbetskraften som lär påverka antalet arbetstillfällen i fel riktning. Lägg därtill sänkningen av rut-avdraget som riskerar att göra många, inte sällan utrikesfödda kvinnor, arbetslösa. Rut- och rot-avdragen har dessutom varit lönsamma för staten så minskningen av dem lär inte spara staten de pengar som regeringen ger sken av. Det riskerar tvärtom att leda till minskade intäkter.
Frågan blir alltså om regeringen vågar hoppas att utvecklingen håller i sig även när den av Vänsterpartiet präglade politiken börjar ge effekt. Lägg därtill att BNP-siffrorna är en snabbuppskattning och lär komma att revideras.
Det finns goda skäl för regeringen att fortsätta på den tidigare regeringens inslagna linje av ansvarstagande och investera eventuellt reformutrymme i sådant som per definition behövs, såsom en välfungerande Polis, snarare än att ta på sig spenderbyxorna.