Att öka kommunernas ansvar för att ordna bostäder till asylsökande är inte tillrådligt. Staten måste ta det största ansvaret för nyanländas boende, så att kommunerna kan fokusera på sin kärnverksamhet.
Socialdemokraternas och Miljöpartiets uppgörelse om amnesti för ensamkommande måste beskrivas som en seger för MP. S, som varit tydliga med att svensk lag ska gälla, har därmed fått ge efter. I stället fick S behålla MP i regeringen, men man fick också igenom att eget boende för asylsökande, EBO, ska rivas upp och reformeras.
Om ingen alternativ utformning, det vill säga överenskommelse, hittas så ska regeringen lägga fram det förslag som den pågående Mottagandeutredningen presenterar i mars nästa år. Utan att veta vilka förslag som kommer binder sig S och MP att förorda dessa, vilket säger något om hur bottenfryst förhandlingsklimatet i migrationsfrågor är mellan de två regeringspartierna, men också något om hur lätt man tar på konsekvenserna av kommande förslag.
Vad som framgått hittills av utredningens kommande förslag är att kommunerna övertar ansvaret från Migrationsverket för att ordna boende under asylprocessen. Större möjligheter att råda över EBO ska dock ges kommunerna.
Därmed skulle man kunna komma tillrätta med en del av problemen med att asylsökande flyttar in hos släkt och vänner, vilket hittills har inneburit att en del kommuner fått ta emot ett oproportionerligt antal asylsökande. I regel har bosättningarna skett i så kallade utsatta områden.
Det är uppenbart att det behövs styrning för att motverka trångboddhet och de sociala problem som den för med sig. Men även om man under asylprövningen lyckas fördela de asylsökande jämnare över kommunerna och med större hänsyn till den lokala arbetsmarknaden infinner sig frågan om det verkligen är så klokt att ytterligare utvidga kommunernas ansvar.
Redan i dag har ju många kommuner svårt att ordna boende till de nyanlända med uppehållstillstånd som de anvisats enligt bosättningslagen – 23 600 i år. Att utöver detta stora ansvar ålägga kommunerna ansvar för de asylsökande (ca 24 000 personer under nästa år enligt Migrationsverkets prognos) är nog mer än vad många kommuner mäktar med. Samtidigt kvarstår problemet med att många nyanlända med – eller utan – uppehållstillstånd kommer att fortsätta att söka sig till de större städerna.
Regeringen verkar felaktigt tro att kommunerna har förutsättningar att klara allt större åtaganden. Större ansvar för att ordna bostäder innebär att fokus och resurser tas från övriga kommunala ansvarsområden. Dyra bostadsrättsinköp eller barackboenden kan kortsiktigt lösa enskilda kommuners problem, men långsiktigt finns det helt enkelt inte tillräckligt många billiga bostäder på de orter där nyanlända helst vill bo. Tiden är snart mogen för att på allvar diskutera statens ansvar för så kallad social housing, subventionerade boenden för personer som inte kan ta sig in på den vanliga bostadsmarknaden.