Andelen behöriga lärare i grundskolan har sjunkit det senaste året enligt statistik som publicerats av Skolverket (12/3). Bristen är som störst i mindre kommuner och i socialt utsatta områden där andelen behöriga lärare kan vara så låg som 30 procent. Nationellt är andelen med lärarlegitimation knappt 70 procent.
Anledningen till minskningen är att antalet elever har ökat och därmed också behovet av lärare. Det är svårt att utbilda mängden lärare som efterfrågas av landets skolor. Istället får skolorna göra tillfälliga anställningar av personer som inte har behörighet att lära ut sina ämnen.
Införandet av lärarlegitimation framdrevs av lärarfacket och genomfördes av alliansregeringen 2011. Den var tänkt som en statushöjande reform för läraryrket. Någon extra status har den dock inte gett yrket och det är fortfarande glest på lärarutbildningarna. Vad den däremot uppnår är att den försvårar för skolornas rekrytering av lärare.
Fast anställning kan enbart ges till personer med legitimation och övriga får leva med osäkra anställningsformer. I rekryteringen är legitimation ett kvitto på relevant utbildning men den säger inte nödvändigtvis något om personens kvaliteter som lärare eller erfarenheter inom yrket. Bristen på lärare har dock inte bara med legitimationen att göra. Där spelar däremot låg lön i förhållande till utbildning och ansvar och den alltifrån pressande till hemska arbetsmiljön in.
Om man ser till de stora geografiska skillnaderna i andelen lärare med legitimation är det generellt en fråga om socioekonomiska problem utanför skolvärlden som påverkar skolornas negativa utveckling. Utflyttningen av högutbildade personer från landsbygden och de sociala problemen i utsatta områden. I dessa fall får inte fler utbildade lärare i landet större effekt på problemen då nyexaminerade lärarna snarast torde söka sig bort från stora sociala problem. Vill man få bukt med de stora skillnaderna i skolan så är det inte en fråga om lärare som är problemet.
Kraven på lärarna bör givetvis vara tydligt formulerade men tudelningen av arbetsmarknaden mellan de som fått en legitimation från skolverket och de som inte har en sådan är inte nödvändigtvis att säkra kompetensförsörjningen till skolorna. Bristen på lärare är ett nationellt problem som kräver satsningar. Kraven som ställs måste också jämföras med det stora behovet av fler lärare. Nog kan man vara stolt över en legitimation, men vad är den värd när fler och fler lärare sjukskriver sig för att arbetsbelastningen är för stor?
Skolan är en spegel av många av samhällets problem. Alla dessa kan inte lösas genom att fokusera på symtomen som uppstår inom skolan. Lärarbristen är däremot det stora problemet som skadar rätten till en likvärdig skolgång i Sverige.