850 kristna från Gaza har fått tillstånd att fira påsken i Jerusalem, rapporterade den palestinska nyhetstjänsten Maan nyligen. Enligt en företrädare för den palestinska myndigheten har det aldrig förut hänt att så många Gazabor har fått möjlighet att delta i en kristen högtid i det av Israel kontrollerade östra Jerusalem.
För en utomstående är det kanske en annan fråga som först anmäler sig: finns det så många kristna i Gaza? Svaret är ja, men knappt. Drygt 1 000 kristna bor i det av islamistiska Hamas styrda området. De försöker på alla sätt att leva ett värdigt liv. Men antalet sjunker hela tiden, rapporterar en församlingspräst. De äldre församlingsmedlemmarna dör, medan en del av de yngre lyckas komma ut och börja nya liv någon annanstans. ”Ingen tror att det ska ske någon förändring inom den närmaste framtiden. Den internationella isoleringen, arbetslösheten, de höga levnadsomkostnaderna och risken för krig dränerar invånarna på kampvilja – i synnerhet ungdomarna, som fortsätter drömma om att lämna staden”, rapporterar det romersk-katolska patriarkatet i Jerusalem från Gaza.
De kristnas försvinnande från Gaza är någonstans i mitten av ett spektrum av faror och utmaningar som de kristna i Mellanöstern utsätts för. Mest direkt hotade är naturligtvis de kristna som har hamnat inom Islamiska statens räckvidd. USA:s utrikesminister John Kerry sa nyligen att Islamiska staten enligt hans bedömning begår ett folkmord mot bland andra kristna i Syrien och Irak. Och Europaparlamentet antog i början av februari en resolution som slog fast att ”det så kallade IS/Daesh håller på att begå folkmord på kristna och yazidier och andra religiösa och etniska minoriteter som inte delar det så kallade IS/Daeshs tolkning av islam”.
I andra änden av spektrumet finns ett mer långsamt uttåg, som har mindre att göra med direkta hot än med frustration över ofrihet, laglöshet, ständiga motgångar och begränsade livschanser. Detta har pågått under lång tid – under de hundra åren mellan 1910 och 2010 sjönk andelen kristna i Mellanöstern från 13,6 procent till 4,2 procent.
När det kan konstateras att ett folkmord pågår, borde det också innebära att det så kallade ansvaret att skydda (responsibility to protect, R2P) uppstår. Om en stat uppenbarligen misslyckas med – eller saknar intresse av – att skydda sin befolkning, har det internationella samfundet enligt denna princip en skyldighet att gemensamt agera, beslutsamt och vid rätt tidpunkt.
Men när det gäller de kristnas framtid i Mellanöstern i ett längre perspektiv, är utsikterna inte lovande. Enligt en prognos kommer de kristna i Egypten – vars koptiska kyrka är Mellanösterns överlägset största – att utgöra 8,5 procent av befolkningen år 2025, att jämföra med 10,1 procent år 2010. Och till och med i Libanon, det land i Mellanöstern där de kristna har haft starkast ställning och störst inflytande, sker en gradvis minskning. 2025 väntas de kristnas tal vara 1 534 000, motsvarande 30,4 procent av befolkningen. Det är i absoluta tal något fler än 1970 men innebär i relativa tal en halvering.