När den präst som i Visby stift först avkragades och sedan påkragades igen lämnar konfirmandundervisningen i sin nya församling på fastlandet så kan man med visst fog hävda att kyrkan väljer att backa.
Men å andra sidan motiverar kyrkoherden sitt beslut med:
"För att stilla den oro som finns och skydda honom från påhopp".
Så egentligen verkar kyrkoherden inte alls ångra sin rekrytering av den sexanklagade prästen. Inte heller de arbetsuppgifter han tilldelats. Ändringen beror bara på yttre faktorer. På oro och angrepp utifrån.
På sätt och vis bekräftar kyrkoherden ännu en gång att herdarna är viktigare än flocken. Det är prästen som ska skyddas med kyrkoherdens nya åtgärd.
På en punkt har kyrkoherden rätt:
– Det är olyckligt att det inte blev någon regelrätt utredning när den skulle ha gjorts, men det är Visby stift och dåvarande biskopen i Visby som bär skuld till det.
Sven-Berhard Fast och domkapitlet bär ansvaret för påkragningen. Men snett gick det redan när företrädaren Lennart Koskinen beslutade att diskretion var första prioritet.