Förhandlingarna inom samarbetsregeringen om de ensamkommande ungdomar som kom till Sverige under år 2015 kärvar. Konflikten mellan delar av Socialdemokraterna och Miljöpartiet är en av de allvarligaste under mandatperioden.
Den socialdemokratiska ledningens linje har varit förvånansvärt tydlig: Det är skyddsbehovet som ska styra. Finansminister Magdalena Andersson (S) vill i likhet med statsminister Stefan Löfven (S) inte se någon amnesti. Andersson framhåller att en amnesti inte ligger i linje med vårt rättssystem och att det är skyddsskälen som avgör.
Miljöpartiet vill å sin sida se en lagändring som ger de ungdomar som inte hade fyllt 18 år när de kom till Sverige år 2015 rätt att stanna. Denna linje stöds också av organisationer som #vistårinteut, Rädda Barnen och Svenska kyrkan och inte minst en ansenlig del av Socialdemokraterna.
Insatserna är höga och det är svårt att se hur en lösning som båda sidor är nöjda med kan komma att se ut. MP, med sina låga opinionssiffror, behöver visa sina sympatisörer att de kan stå upp mot S i viktiga principfrågor. Efter den så kallade tvärvändningen i migrationspolitiken har MP fått mindre gehör för sin migrationspolitik. Å andra sidan hade MP ett oproportionerligt stort inflytande över dessa frågor under både den tidigare Alliansregeringen och den nuvarande regeringen.
Att frågan om de ensamkommande, som till stor del kommer från Afghanistan, skulle kunna skjutas fram till efter nästa års val kanske skulle kunna gynna Socialdemokraterna, som då kan hävda att de uppehåller svensk lag men att utvecklingen i Afghanistan just nu gör att ungdomarna får stanna ett tag till. MP skulle i det läget inte ha någon seger att visa sina väljare inför valet, vilket knappast bidrar till att hålla partiet ovanför riksdagsspärren.
Läget är låst och det ironiska är att det till stor del beror på att regeringen inte skjutit till de resurser som krävts för att snabbt utreda de ensamkommandes asylskäl. Inflödet av asylsökande och bland dem många ensamkommande var extremt år 2015, men det var också en förutsebar konsekvens av den då rådande migrationspolitiken.
Under prövningen av skyddsbehovet, som har dragit ut ett par år på tiden, har många ungdomar etablerat sig i Sverige, vilket nu framhålls som ett viktigt skäl för att ungdomarna ska få stanna.
Men det är precis så som finansministern påpekat (AB 11/11) skyddsbehovet som avgör. Att handläggningen tilläts dra ut på tiden förstärker nu ytterligare Socialdemokraternas huvudvärk.
Har man inte uppehållstillstånd i Sverige ska man lämna landet. Något regeringen hittills menat allvar med då man gett Polisen större möjligheter att agera mot personer som vistats olagligt i landet. Det vore olyckligt om S gav vika för det yttre och inre trycket och gör undantag från en gällande lagstiftning som faktiskt ska vara lika för alla. Tillämpningen av lagen kan rimligen inte vara en förhandlingsfråga för regeringspartierna.