Polisen ska satsa 400 miljoner kronor för att öka förmågan att bekämpa terrorism. Detta meddelar rikspolischef Dan Eliasson samt Mats Löfving, ställföreträdande rikspolischef samt chef för Nationella operativa avdelningen, på DN Debatt (17/7).
Eliasson är på goda grunder landet förmodligen mest utskällde myndighetschef. Han har aktivt bidragit till Polisens dåliga läge med bristande resurser och dåliga arbetsvillkor. Problemen började inte med honom, men alla har förvärrats under och genom hans ledarskap.
Eliasson fick som gammal trogen socialdemokrat tjänsten som rikspolischef genom att lova att den historiskt genomgripande omorganisationen inte skulle kosta en krona. Det har den naturligtvis gjort men resurserna har tagits från verksamheten istället. Så när han ropar om ökade resurser är det inte undra på att regeringen inte lyssnar.
Med det sagt är satsningen mot terrorism på det hela god. Den handlar bland annat om att fler poliser ska ha materiel för att kunna möta terrorister, så som förstärkningsvapen och tunga skyddsvästar. Det är de vanliga poliserna i yttre tjänst som nästan alltid är först i kontakt med terrorister, inte de gediget utbildade och tungt utrustade specialisterna. Detta ökar säkerheten och möjligheten att agera för fler poliser.
Även Nationella insatsstyrkan och bombskyddet får utökade resurser. Fler helikoptrar ska köpas in för att öka Nationella insatsstyrkans transportförmåga. Det är synnerligen lämpligt. Hur lång tid tar det inte innan polisresurserna anländer om ett terrordåd skulle begås utanför Stockholm, i exempelvis Luleå, Sunne eller Eksjö?
Eliasson och Löfving passar också på att göra ett par medskick till politikerna i riksdag och regering. De rättsliga förutsättningarna för polisen att använda kameror på strategiskt viktiga platser behöver bli bättre. Riksdagen har på sistone varit vänligt inställd till kameraövervakning men då främst i förhållande till mer vardaglig brottslighet i utsatta områden. Det bör dock också vara möjligt för Polisen att få tillgång till den information som behövs för att utreda terrorbrott.
En annan sak som påpekas är behovet av att myndigheter måste kunna bryta sekretessen sig emellan. Detta är oerhört viktigt och något som ligger Sverige i fatet i nuläget. Av flera seminarier i Almedalen framgick det att Säpo och Polisen utbyter information med varandra, vilket är utmärkt. Dessa delar sedan med sig av informationen till kommuner och myndigheter, vilka sedan aldrig ger någon information tillbaka med hänvisning till sekretessreglerna. Om inte de olika delarna av det offentliga kan tala med varandra kommer vi alltid att ligga flera steg efter terroristerna.
Det är gott och väl att Polisen gör vad den kan inom existerande ramar. Men ännu saknas viktiga förutsättningar och där har regeringen det stora ansvaret.