Bara 41 procent av LO:s medlemmar röstade på Socialdemokraterna i valet. Personligen tycker jag ju att det fortfarande är en obegripligt hög andel. Men det är ändå en siffra som borde tvinga på LO-ledningen en viss ödmjukhet. Är det rimligt att vi fortsätter att skicka medlemmarnas pengar till Socialdemokraterna? Är det rimligt att vi satsar 30 miljoner i en valrörelse på att stötta ett enskilt parti som tre av fem medlemmar ratar? Hur smart är det egentligen – hur bra är det för våra medlemmar – att alienera partier som kan bilda regering i framtiden? Skräckpropagandan som vi spred om de borgerliga partierna i vår lögnaktiga valfilm, hur väl tjänar den oss nu?
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson visar ingen sådan ödmjukhet. Inte alls. Världen må ha förändrats, men den speciella och korrupta relationen mellan Socialdemokraterna och LO ska bestå.
Jag ska inte påstå att denna inkrökta envishet förvånar mig. Karl-Petter Thorwaldsson var ju till och med knotthövding mellan 1990 och 1995, alltså ordförande i Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU. Han är grundligt marinerad i socialdemokratisk självgodhet.
Nä, om en förändring ska komma så måste den komma från något annat håll än från en pamp vars hela gärning förkroppsligar den läbbiga och olämpliga förbindelsen mellan parti och fack. Borde inte tre av fem medlemmar kunna enas om att revolutionera LO från insidan?