Just nu håller LO möte om hur de ska agera i nästa års avtalsrörelse. Ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson meddelade under onsdagen att LO-förbunden kommer att gå in i löneförhandlingarna med gemensamma krav. Förra året sprack den enade linjen och förbunden lyckades inte samordna sig. LO gör också ett försök att höja lönerna för alla som tjänar under 24 000 kronor i månaden. Men regeringens fokus, fler enkla jobb, var det fortsatt tyst om.
Till 2028 har LO som mål att halvera lönegapet mellan kvinnor och män. Därför vill LO fokusera på de som nu har lägst lön, varav majoriteten är kvinnor. Tidigare har det gått dåligt. Flera mansdominerade förbund har inte varit villiga att dela med sig av lönekakan. Om de kommer att ställa sig bakom prioriteringen återstår att se.
Men den viktiga detaljen ligger inte i vad LO-ordföranden säger, utan vad han väljer att inte säga. I våras efterlyste statsminister Stefan Löfven (S) fler enkla jobb för att lösa den ökande arbetslösheten bland nyanlända och utrikes födda. Löfven gav i uppdrag till näringsminister Michael Damberg (S) att skapa 30 000 sådana. Men LO vill inte höra talas om det. I stället har de drivit en hård kampanj mot sänkta löner och kritiserat enkla jobb.
Sverige har de högsta ingångslönerna i EU. Det gör att det är för dyrt, och riskfyllt, för företag att anställa personer som inte har alla kvalifikationer rätt. Det slår mot många utrikes födda, som ställs utanför arbetsmarknaden. LO har, trots sitt mycket stora inflytande över lönebildningen, inte varit intresserade av att förnya den svenska modellen.
Om arbetsmarknadens parter inte tar situationen på allvar kan Löfven välja att lagstifta om lönerna. I många andra länder finns exempelvis lagstiftning om minimilöner. Men Löfven vågar inte tala om lönerna. Inte heller är han beredd att sänka kostnaderna för företag att anställa. Därför försöker regeringen i allt större utsträckning runda LO genom att skapa, styra och subventionera en myriad av nya anställningsformer. Förslagen är lika kreativa som de är oroande.
Utgångspunkten är alltid att arbetslösa ska sysselsättas i den offentliga sektorn. Vilket händelsevis är där en stor del av de lågbetalda kvinnorna finns. Enligt förslaget om ”beredskapsjobb” ska olika myndigheter hitta på arbetsuppgifter och ta emot helt okvalificerad ny personal. Det är kvinnorna i offentlig sektor som ska handleda praktikanter, lära nyanlända svenska och se kompetenskraven i sina egna yrken sänkas och bagatelliseras.
LO skulle göra dessa kvinnor en större tjänst genom att åtminstone erkänna att den klassiska svenska modellen är dåligt rustad inför en arbetsmarknad som har förändrats. Och statsministern, som den gamla IF-metallordförande han faktiskt är, borde ta bladet från munnen och sätta press på LO att agera. Eller göra det själv.