Förföljelsen av den afghanska folkgruppen hazarer skildras i succéromanen ”Flyga drake” från 2004. När boken filmatiserades resulterade det i att huvudrollsinnehavaren, en ung afghansk pojke, började förföljas av talibanerna. Efter en dramatisk flykt i en lastbil över den ryska gränsen hamnade han slutligen i Borlänge.
Han är inte ensam om att ha flytt från Afghanistan. Under 2015 kom över 35 000 ensamkommande flyktingbarn- och ungdomar till Sverige. 65 procent av dem är afghaner, inte sällan från den förtryckta folkgruppen hazarer. Men alla kommer inte att få det lyckliga slut som pojken från filmen. Många saknar skyddsskäl enligt svensk lagstiftning och har fått eller kommer att få beslut om avvisning.
SVT Nyheter rapporterar att det i nuläget saknas 1 829 personer som var registrerade som barn under 18 år när de försvann. Antalet som gått under jord har ökat kraftigt de senaste åren och på gatan är ungdomarna lätta byten för kriminalitet, drogmissbruk, trafficking och prostitution.
De nuvarande asylreglerna uppmuntrar människor att gå under jord. Om man lyckas leva som gömd i fyra år preskriberas fallet och man har rätt att söka asyl på nytt. Moderaterna har lagt förslag om att höja preskriptionstiden från fyra till åtta år. Det är bra. Ett nej måste i högre utsträckning betyda nej.
Men regeringen tycks inte se problemet. ”Du får komma hit, söka asyl och får du ja så tar vi hand om dig på bästa sätt. Får du nej ska du åka tillbaks”, sa statsminister Stefan Löfven (S) nyligen i en intervju (DN 16/11). Men vad statsministern säger och vad han gör är två vitt skilda saker. Ingenting i regeringens agerande styrker att de faktiskt vill åtgärda problemet med det växande skuggsamhället.
Totalt är 12 350 människor som fått avvisningsbeslut och gått under jorden efterlysta i Sverige. Var tredje svenska kommun har ett innevånarantal som är lägre än så. Redan i januari sa inrikesminister Anders Ygeman (S) att han bedömde att upp till 80 000 personer kan komma att avvisas nästa år. Men mycket lite har sagts om vad regeringen faktiskt gör för att stoppa fler människor från att gömma sig.
Svaret är att regeringen inte gör någonting. Löfven blundar för skuggsamhället. Det duger inte. En reglerad invandring, vilket Löfven i nämnda intervju hävdar att Socialdemokraterna alltid stått bakom, innebär tuffa prioriteringar. Det betyder krasst att Löfven personligen måste kunna se många av de afghanska ungdomarna i ögonen och säga att här, just nu, får de inte stanna.
Vissa vill se generösare regler, andra vill att invandringen begränsas ytterligare. Men kombinationen av tuffa regler som kommer att ge många avslag och starka incitament till att leva som gömd i (minst) fyra år är inte hållbar. Det bör alla kunna enas om. Nästa steg är att sätta stopp för det parallellsamhälle som har växt fram.