Hamnarbetarförbundet i Göteborg håller den svenska ekonomin som gisslan. Tilltaget möjliggörs av den svenska modellen som nu även arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) erkänner har brister. Regeringen går så långt att den till och med föreslår ny lagstiftning för att inskränka strejkrätten. Det säger något om konfliktens omfattning och allvar.
De olika parterna har i dagsläget inte talat med varandra på sex månader. Samtidigt riskeras Sveriges hela ekonomi och konkurrenskraft då Göteborgs hamn är ett avgörande transportnav för svensk import och export. Det är den enda hamnen i landet som klarar att ta emot stora oceangående containerfartyg. När hamnen inte är tillförlitlig styr de internationella rederierna istället om mot trygga hamnar på kontinenten.
Konflikten kan kort sammanfattas med att ett litet fackförbund kräver att arbetsgivaren APM Terminals Gothenburg ska teckna ett särskilt kollektivavtal med just dem, vilket de i sin tur vägrar göra eftersom det redan finns ett avtal med det LO-anknutna Transportarbetareförbundet.
Enligt den svenska modellen tecknar arbetsgivarna avtal med ett fack per avtalsområde. Arbetsmarknadens parter får en mycket stark ställning vad gäller löner och villkor samtidigt som statens roll begränsas. Men för att modellen ska fungera måste parterna ta ett gemensamt ansvar.
Som ett resultat av konflikten har hamnen varit delvis stängd i flera månader och ständiga stridsåtgärder så som upprepade strejker, övertidsblockader och lockouter avlöser varandra. Medlingsinstitutet har kopplats in men har inte kunnat lösa situationen.
Trots att landets ekonomi står på spel har Socialdemokraterna dragit fötterna efter sig. Inte för att det finns någon stor förståelse i regeringen för Hamnarbetarförbundets agerande. I stället handlar det om en rädsla för att erkänna att strejkrätten och därmed den svenska modellen för arbetsmarknaden inte är perfekt utan behöver ändras. Och finns det ett fel kan det finnas fler. Om regeringen ser över strejkrätten, vad hindrar då oppositionen från att påpeka att reglerna för exempelvis sympatiåtgärder tenderar att missbrukas och behöver kringskäras?
Situationen är dock så pass allvarlig att Socialdemokraterna tvingas att agera. Men det sker fortfarande motvilligt. Utredningen ska vara klar först 31 maj och därefter väntar en utdragen lagstiftningsprocess som kan ta upp till två år.
Baktanken är att det inte ska få störa valrörelsen. Just nu ser opinionssiffrorna någorlunda godtagbara ut för S, men missnöjet med regeringen är påtagligt och stödet är bräckligt. Men när allt kommer omkring är och förblir Socialdemokraterna ett maktparti, och om Löfven får fortsätta som statsminister kommer partiet att inskränka strejkrätten. Med minsta möjliga debatt.