Ett uppslag i GA i går handlade om hur många utbildade lärare jobbar med helt andra saker. Gunnel Ahlgren, ordförande för Lärarförbundet på Gotland, pekade där ut lönen som en faktor som kan locka lärare på rymmen tillbaka till yrket.
Så är det säkert. Och lönen är nog trots allt det som är enklast att ändra på. Speciellt om Lärarförbundet kan byta kurs och börjar medverka till att sprida en insikt om att hög lärartäthet inte är så viktigt för utbildningens kvalitet. På så sätt kan man skapa utrymme för att avlöna goda lärare mycket, mycket bättre än i dag.
Men skolan behöver också andra förändringar.
Jag tror att Finland, med goda utbildningsresultat, är en bra förebild för Sverige. Finlands lärare tjänar något bättre än Sveriges. Men framför allt är lärarrollen, ordningen och stämningen i klassrummen och skolornas sätt att fungera helt annorlunda. Svenska lärare drivs på och jobbar häcken av sig för att omsorgsfullt dokumentera den svenska skolans relativa misslyckande. Men i Finland finns ett grundmurat förtroende för lärarna, som där har ett högstatusyrke.
Den goda läromiljön i Finlands klassrum, är också en god arbetsmiljö för Finlands lärare. Men när lärarna i Sverige, enligt en jobbhälsobarometer, upplever sig ha den sämsta arbetsmiljön – ja, då är det sannolikt inte heller någon god läromiljö för den svenska skolans elever. Vilket kan förklara en hel del.