Jag är själv gammal luftvärnare. Tolv månader på LV 4 i Ystad och tre månader på LV 6 i Göteborg i mitten på 80-talet. Robot 69 och Robot 70, som jag utbildades på, var små och lättrörliga vapensystem och vi samövade tillsammans med de stora infanteriförband som fanns på den tiden.
Det var luftvärn av en helt annan typ och med annat syfte än Luftvärnssystem 23, som från och med nu placeras på Gotland för att komplettera den försvarsförmåga som Gotland sedan tidigare försetts med. Men även om Luftvärnssystem 23 har kapacitet att ta sig an svårare och snabbare mål än gamla värmesökande robot 69, som sköts från axeln ungefär som ett pansarskott, så framstår vapensystemet ändå som underdimensionerat för uppgiften att freda Gotlands luftrum. Räckvidden är bara 20 kilometer.
Genom att ta Luftvärnssystem 23 i bruk så nyttiggör Försvarsmakten redan existerande resurser. Inte den optimala lösningen, men en övergångslösning i väntan på mer resurser.
Väntan tycks bli onödigt lång. S/MP-regeringen är ovillig att ge försvaret de resurser, som samma partier inom försvarsberedningen ansett att försvaret behöver. Om detta talade Beatrice Ask, som satt i försvarsberedningen för Moderaterna, på ett seminarium under Teknik- och Säkerhetsforum i Almedalen i går. Hon konstaterade då att det i riksdagen även utan Socialdemokraterna, finns en majoritet för försvarsberedningens förslag. På detta replikerade Widar Andersson från Folkbladet i Östergötland att:
– Det har ju visat sig att den där majoriteten inte mycket ha. När det gäller så pallar ni inte.
Regeringsförhandlingarna ger honom rätt.