Utvecklingen i Turkiet oroar. President Recep Tayyip Erdogans grepp om statsmakten har hårdnat efter det misslyckade försöket till statskupp förra året. I och med statskuppen har Erdogan och hans parti Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP, fått ett tillfälle att klämma åt oppositionella – även i Sverige.
Det är främst anhängare av den så kallade Gülenrörelsen som har drabbats. I Turkiet har omkring 40 000 personer som anklagas för att haft något att göra med statskuppen gripits eller fängslats. Sedan tillkommer sanktioner mot 100 000 medborgare som stängts av från sina arbeten. Det är ingen tvekan om vem som bestämmer i Turkiet.
Gülenrörelsen är en religiös och politisk rörelse i Turkiet vars ledare är i exil i USA. Den turkiska regeringen ser den dock snarast som en terrororganisation. Efter statskuppen har inte bara retoriken mot Gülenrörelsen trappats upp.
Erdogans iver att stävja oppositionen får inte bara konsekvenser inom Turkiets gränser. Nu har det framkommit trovärdiga uppgifter om att Turkiet spionerar på oppositionella även i Sverige (SR Ekot 28/3) och i Tyskland (AFP 28/3). Säkerhetspolisen, Säpo, erkänner officiellt endast att tre länder bedriver spionage i Sverige: Kina, Iran och givetvis Ryssland. Oavsett vad Säpo säger officiellt finns det nu en befogad anledning att lägga till Turkiet i den listan.
Enligt Ekots granskning så finansierar Turkiet genom den turkiska Religionsmyndigheten (Diyanet) via Svenska Islamstiftelsen i Huddinge nio moskéer och fjorton imamer i Sverige. Eftersom dessa moskéer är naturliga samlingsplatser för många exilturkar så blir de givna platser att samla in information om vilka personer som kan tänkas vara kritiska mot regimen. Det framkommer också vittnesmål om att församlingarna är starkt politiserade och står under inflytande från AKP.
Det är allvarligt att ”främmande stater” på goda grunder kan misstänkas bedriva spioneri i Sverige. Det är också olagligt. Svenska myndigheter och regeringen måste visa att kartläggning av regimkritiker är oacceptabelt. Med kännedom om den allt annat än demokratiska utveckling som Turkiet är inne i så finns det all anledning för oppositionella även i Sverige att oroa sig.
16 april sker en folkomröstning i Turkiet om en ny författning. Vinner regimens linje så avskaffas i princip parlamentarismen och den verkställande makten hamnar i presidentens händer. Låt oss hoppas att nejsidan vinner. Om inte lär vi nog tyvärr tvingas konstatera att tsaren i Ryssland fått sällskap av en sultan i Turkiet som båda var för sig och tillsammans kan destabilisera ett politiskt och ekonomiskt ansträngt EU. Vi behöver knappast ytterligare en påminnelse om att Turkiet i stor utsträckning kontrollerar flyktingströmmen från Syrien till Europa.
Det finns dock ingen anledning att backa undan. Sverige tillsammans med övriga EU-länder och andra demokratier måste ta i med de diplomatiska hårdhandskarna och visa att man inte accepterar vare sig spioneri eller påverkansaktioner från andra länder.