Regeringens andra åtgärdspaket inom ramen för den nationella livsmedelsstrategin har nyligen presenterats. Flera av de föreslagna åtgärderna har stora poänger.
Paketet innehåller 13 åtgärder och beräknas kosta 115,7 miljoner kronor. Som vanligt när regeringen talar om ”satsningar” återstår det att se hur många av miljonerna som faktiskt tillförs lantbruket och hur många som tas från exempelvis EU:s landsbygdsprogram.
För att ta tillvara svenska mervärden, (exempelvis miljö- och djurskydd) som äntligen börjar ge utdelning i form av ökad efterfrågan, sjösätts ett tre år långt exportprogram för 31 miljoner kronor. Tillkommer en nationell exportsamordnare som ska stödja mindre exporterande företag. En satsning på ökad export är inte fel, särskilt om kraft kan läggas på att bearbeta ”nya” livsmedelsmarknader som Kina. Främst tack vare IKEA så är marken till stor del beredd för svensk mat. Här finns en stor potential.
Att Sverige är en liten marknad får konsekvenser även för de så kallade insatsvarorna i lantbruket. Under tre år satsas 18 miljoner kronor på växtskydd för grödor som odlas i mindre omfattning och 11,7 miljoner kronor på växtförädling för nordliga breddgrader. Strategiskt viktiga satsningar.
Givet den svenska odlingen av vissa specialgrödor är så liten riskerar de kemiska växtskyddsmedel som finns för dessa grödor att inte komma svenska odlare till del. Att gå igenom en omfattande och kostsam registreringsprocess för en viss kemisk substans kan vara svårt att räkna hem för kemijättarna då försäljningen i Sverige är för liten.
Av i princip samma anledning finns det skäl att stödja växtförädlingen för att förädla sorter som är bättre anpassade till ett nordligare klimat. Det finns som tur är fortfarande genbanker med äldre sorter av spannmål som kanske inte är högavkastande med dagens mått men som har andra fördelar i form av resistens mot sjukdomar och liknande. Ett riktat stöd av växtförädlingen kompletterar det kommersiella avelsarbetet.
Ett vetenskapligt råd för djurskydd ska också inrättas. Det finns poänger med detta då teknikutvecklingen inom djuruppfödningen ökar möjligheterna att mäta och övervaka djurens hälsa. Dessa nya system måste vara grundade på vetenskap. Liksom myndigheternas bedömningar i djurskyddsärenden. Det finns tillräckligt många märkliga djurskyddsärenden, som fått stora personliga konsekvenser för djurägarna, för att tillsätta en ordentlig utredning om ansvar vid myndighetsutövning och skadestånd vid felaktiga djurskyddsbeslut.
Andra åtgärder i paketet är: olika kompetenscentra för vatten i jordbruket, offentliga måltider och företagsledning för lantbrukare; satsningar på vattenbruk (fiskodling); OECD-utvärdering av innovationssystem för livsmedel. Att dessa åtgärder kommer att sysselsätta många tjänstemän på befintliga och nya myndigheter är uppenbart. Förhoppningsvis kan åtgärderna också bidra till att öka sysselsättningen inom livsmedelsproduktionen och öka jordbrukets konkurrenskraft.