Organisationen Friends har publicerat sin årliga rapport i vilken mobbningen i skolorna granskas. Den visar att drygt åtta procent av landets elever mobbas i skolan, 60 000 elever. I drygt hälften av fallen har mobbningen pågått i flera månader eller längre. Mobbningen har legat konstant på samma nivåer i tjugo år. Det är oacceptabelt.
Lars Arrhenius, generalsekreterare Friends, och Ditte Karlsson, ordförande Lärarförbundet student, skriver i Dagens Nyheter (12/8) om hur mobbningen kan minskas. Ett förslag är att hela lärarutbildningen ska präglas av ett normkritiskt perspektiv och normkritisk pedagogik ska läras ut. Ett annat förslag är att skolvärlden ska kompetensutvecklas kring insatser som forskning visar är effektiva mot mobbning.
Det är bra att problematiken med att många barn och ungdomar känner sig otrygga i skolan lyfts. Någonting måste ske för att mobbningen ska minska och barn ska kunna gå till skolan utan att känna en klump i magen. Men lösningarna debattörerna presenterar förenklas i sitt för vår tid typiska hyllning av normkritiken. Risken är att normkritik som den många gånger tagit sig uttryck kan bli en ny typ av norm som ersätter andra normer. Det är inte säkert att den typen av lösningar är de mest effektiva, eller alltid slår rätt.
Att lärarna har en normkritisk pedagogik i bagaget eller kunskaper om vad som är effektivt mot mobbning hjälper dock föga, om det är allmän oro i klassrummet och lärarna saknar auktoritet. Mobbningen i ord och handling utförs inte enbart under rasterna utan kan följa med in i klassrummen eller hem efter skolan då den sker genom mobiltelefonerna. Enligt Friends rapport är chattjänsten KiK den vanligaste platsen för kränkningar bland flickor och de flesta kränkningarna bland pojkar sker via internetspel.
När kränkningarna sker i mobiltelefonerna är det svårt för lärare att upptäcka och hantera problemet. Det är heller kanske inte så konstigt att ingen vuxen upptäcker och agera mot mobbningen när lärare byts ut ofta och vikarier hör till vardagen i skolan.
I Miami i USA har en modell införts för att minska andelen unga som mår dåligt. Modellen innebär att lärare tränas i att se varningstecken för när unga mår dåligt, och när en lärare ser varningstecken kopplas en kurator snabbt in för att träffa eleven i fråga och göra en utvärdering. Om lärare kan fånga upp elever som mår dåligt kan man också lättare gå till botten med problemet.
Om lärare återfår auktoriteten i klassrummen skulle mobbningen enklare upptäckas och undvikas. Verktyg för att upptäcka när en elev mår dåligt och professionell hjälp att få är nödvändigt för att elever ska kunna känna sig trygga i skolan. Men att enbart lägga stora pengar på normkritiska kurser riskerar att leda resurserna fel.