De nyheter som föregått Moderaternas Sverigemöte i Karlstad 5-6 april sätter tonen i det nya kapitel som partiet menar att det påbörjat. Efter att dagarna innan ha presenterat en arbetsgrupp för ett nytt idépolitiskt program, ställt ultimatum i kärnkraftsfrågan och tillsatt en integrationskommission stod en ny partisymbol näst på tur. Symbolen ska enligt partiledare Ulf Kristersson representera framgångsrika perioder i partiets historia, och inledningen på ett nytt kapitel.
Det nya kapitlet har Moderaterna dock närmast tvingats in i när idéerna från perioden som Nya Moderaterna inte längre kunde besvara samtidens problem. Att Alliansen sprack på nationell nivå var det sista som skedde i skiftet. Sedan går det heller inte att vara nya hur länge som helst – allra minst när både verkligheten och det politiska landskapet är ännu nyare.
Sökandet efter en ny identitet för Moderaterna har hittills lett fram till den idé om en ny svensk modell som Kristersson presenterade i sitt inledningsanförande på Sverigedagarna. Med de fem huvudpunkterna trygghet, klimat och miljö, jobb och företagande, integration och ett land som håller ihop har Moderaterna skapat någon form av politisk plan att vandra efter.
Förändringen inleds efter ett mindre lyckat val och ett misslyckat försök att ta regeringsmakten, men där finns också nya framgångar som att Moderaterna har tagit makten i flera landsting och kommuner efter valet. Värt att notera är också att Kristerssons förtroende som partiledare inte har skadats nämnvärt av partiets nedgång i opinionsmätningarna. Även om förtroendet i sig backar något i enskilda mätningar är Kristersson fortsatt en av de partiledare som har högst förtroende.
Avstampet sker således inte enbart i misslyckanden och en sprucken Allians på nationell nivå, vilket också märks på Sverigemötet där de många framgångsrika kommun- och landstingsföreträdarna är närvarande.
Viljan att förändra tycks finnas där, men den gör liten skillnad om förändringen i partiet inte tar sig uttryck i sakpolitiken. Villkoret om förändringar i energiöverenskommelsen för att säkra kärnkraftens fortlevnad är onekligen lovande, och just sådant som kan påverka sakpolitik även i opposition. Om Moderaterna kan fortsätta utnyttja sådana möjligheter, till exempel genom det som den ettåriga integrationskommissionen kommer fram till, är mandatperioden trots allt lovande för borgerlig sakpolitik.
Om Moderaterna håller i förändringsambitionen och -förmågan är partiet antagligen på god väg att återfå den tillit som förlorades genom decemberöverenskommelsen. Fler frågor än de fem som samlas under den nya svenska modellen måste dock ges ett moderat svar, till exempel på kulturområdet. Då kan det nygamla Moderaterna vara mer än en samling av det bästa från tidigare framgångssagor.