I stället för att handla om Kristi död och återuppståndelse, livets seger över döden, kom påsken i år att handla om mänskligt lidande och ond bråd död. I en serie bombdåd i Sri Lanka, riktade mot hotell och kyrkor, skadades över 500 människor och mer än 300 mördades. Mängden kristna martyrer, personer som osökt mister livet på grund av sin tro, ökar i en alarmerande takt.
Dådet skedde bara en dryg månad efter attacken i Christchurch i Nya Zeeland där en högerextremistisk gärningsman sköt vilt omkring sig i två moskéer under fredagsbönen. Han skadade minst 50 personer och mördade lika många.
Båda terrordåden är avskyvärda. Så långt är alla överens. Men sedan börjar reaktionerna på attackerna skilja sig åt.
Båda dåden inträffade under sen natt eller tidigaste morgon svensk tid. Efter attacken i Nya Zeeland hade statsminister Stefan Löfven (S) på sex timmar hunnit göra inlägg på Twitter och Facebook samt hållit en pressträff. Justitieminister Morgan Johansson (S) hade hunnit förklara på Twitter att det rörde sig om en högerextremism.
Vid lunchtid i söndags hade Löfven skickat ut en kort men deltagande tweet om att han och regeringen beklagade och tog avstånd från våldet och att de delade Sri Lankas sorg. Ingen nämnde att det handlade om ett islamistiskt dåd riktat mot kristna, än mindre att islamismen behöver bekämpas. Det kallades inte till pressträff.
Måndag eftermiddag lades till slut ett inlägg ut på statsministerns facebooksida. Inlägget tog upp att målet för attacken var kristna och att förövarna var islamister. Men samtidigt svävade man på målet om varför islamister skulle kunna tänkas vilja angripa kristna och menade att det sannolikt handlar om att skapa så mycket hat som möjligt i samhället. En annan möjlighet vore ju förstås att islamister har en tämligen avog inställning till människor med fel tro.
Sammantaget med att det krävdes en smärre storm i sociala medier för att statsministern skulle kalla det islamistiska, kristofobiska dådet vid sitt rätta namn träder en sorglig bild fram.
Regeringen gör rätt i att gå hårt åt högerextremism. Det är en ideologi som ofrånkomligen leder till våld och död. Men detsamma gäller för islamismen. Varför är det så svårt att erkänna? Socialdemokraterna är hårdare i sin retorik mot Sverigedemokraterna än mot islamister.
Möjligen är det så att den marinering i intersektionalitet och identitetspolitik som en gång främst rådde inom vänsterns intellektuella kretsar numera även omfattar Socialdemokraternas partitopp. En sådan världsåskådning kan nämligen inte hantera kristna som utsatt grupp. I Sverige ser vi världen och här är kristna normen, makten. I den stora världen är dock kristna den mest förföljda gruppen, inte minst på grund av islamismens våldsamma härjningar.
Ändå är regeringen hårdare i sin retorik mot Sverigedemokraterna, ett demokratiskt parti, än mot islamistisk terrorism. Vad man än anser om SD är det ovärdigt.
Stå upp för att islamismen är lika ondskefull och värd att bekämpa som högerextremismen.