Moralpanik har återigen utbrutit. Denna gång orsakad av en annons från klädkedjan Hennes & Mauritz som iklätt en liten pojke en tröja med texten ”coolaste apan i djungeln”. Detta har ett inte obetydligt antal människor bedömt vara stötande, ja till och med rasistiskt. Upprördheten grundar sig i att modellen råkar vara mörkhyad. Ingen verkar seriöst mena att H&M i själva verket skulle ha haft ett rasistiskt uppsåt, eller att tröjan i sig, eller för den delen apor i sig själva, skulle vara rasistiska.
Ändå stormar det rejält kring H&M. Problemet är alltså inte faktisk rasism. Ingen har kallat den lilla pojken för en apa eller jämfört honom med en. Han har bara haft på sig en tröja med fräsigt tryck. Men möjligheten att det skulle kunna uppfattas som rasistiskt finns ändå där, om man bara letar ordentligt.
Med ett mer modernt språkbruk skulle man kunna säga att det föreligger potential för en rasistisk kontext. Tala om att aktivt söka efter problem under varje sten. I dag räcker denna ännu icke uppståndna rasism för att skapa masshysteri och en folkstorm av orkanliknande proportioner som sätter oerhörd press även på ett stort företag.
Anna Eriksson, kommunikationschef på H&M, gjorde en pudel och bad om ursäkt. Annonsen togs bort från alla kanaler. Tröjan drogs in på samtliga marknader. En bojkott skulle riskera att sänka en redan svag aktiekurs.
Marie Demker, professor i statsvetenskap, menar att känsliga ögon på H&M på förhand borde ha sett att annonsen kunde uppfattas som en rasistisk stereotyp (DN 8/1). En annan tanke är att det är just de ögon som ser en rasistisk stereotyp som är känsliga, och att det inte på något vis är ett sundhetstecken.
Det som nu utspelar sig är vanlig hederlig moralpanik. Det är inget fel på tröjan. Hade den suttit på en ljushyad pojke i annonsen hade den passerat obemärkt. Alltså är det inte fel på plagget i sig. För inte är det väl meningen att vi ska ha separata avdelningar med kläder för ljushyade och för mörkhyade?
Möjligen handlar det om en markering från den så kallade moraliska majoriteten som i ljuset av tillväxten hos främlingsfientliga krafter söker med ljus och lykta efter möjligheter att demonstrera sitt avståndstagande från rasism i stort och smått. Att vilja motarbeta rasism är gott och väl, men den kampen tjänar ingenting på att vi skapar ett samhälle där olika kläder tillåts beroende på en människas pigmentfördelning.
Letar man tillräckligt noga kan man hitta saker att uppröras över i precis allting. Men dessa instinktiva bedömningar måste sedan genomgå en balanserad process, mer känd som eftertänksamhet. Är det här verkligen rasism, eller är det helt enkelt bara en charmig liten kille i en tuff tröja?