När strömmen går, drar alla efter andan. Kommer den tillbaka direkt? En kollektiv suck av lättnad. Om det dröjer börjar nog alla fundera. Hur länge varar det? Hur klarar sig kylen och frysen? Hur ska jag laga mat? Fungerar pumpen? Får jag vatten? Men sedan, har jag kontanter? Har jag mat? Var ska jag handla? Kan jag tanka bilen? Har jag en batteriradio? Hur länge fungerar min telefon?
I dag diskuteras civilförsvar i allt större utsträckning. Att alla hushåll behöver vara redo att kunna klara sig på egen hand i 72 timmar utan hjälp från samhället. Alla hushåll bör ha ett krispaket där det ingår vatten, konserver, kontanter, mediciner. Men vi behöver också se till att samhällets funktioner fungerar. För att säkerställa samhällsresurserna föreslår moderatkvinnorna att medborgare ska kunna ”krisplaceras”.
En krisplacering ska vara frivillig för medborgare från 16 års ålder. Tanken är att de som vill anmäla sig till krisplacering gör det och redogör för sin kompetens och sitt intresseområde, vad de kan bidra med. De krisplacerade ska kunna utgöra en resurs och en avlastning i de samhällsfunktioner som kommer under press i ett krisläge. Genom att ha krisplacerade människor till exempel i en myndighet – med kännedom om kompetens, körkort, ledarskapskunskaper, språkkunskaper – gör att de kan ringa in rätt människor att avlasta.
En kris kan vara allt från översvämning, skogsbrand, långvarig torka och vattenbrist till cyberattacker och extremt väder. En extrem situation då vardagen som vi känner den inte blir var dag. Då behöver vi alla hjälpa till, både genom att hjälpa varandra men också att kunna hjälpa oss själva.
För, samhället i dag är sårbart, inte minst genom den omfattande digitaliseringen och de korta ledtiderna inom livsmedelsbranschen – vi på Gotland kommer nog att klara oss på lamm, nöt, potatis och morötter. Men i storstäderna lär maten vara på upphällningen efter tre dygn utan leveranser. Hur har du det med reservmat, kontanter och vatten? Hur ser din vattenförsörjning och uppvärmning ut? Kan du ladda mobilen om strömmen går.
Genom att vara bara lite beredd till vardags är man också beredd när vardagen blir någon annat än just, vardag.
Du behöver inte bygga skyddsrum men med lite förberedelser – några konservburkar men mat, kanske ett stormkök, kontanta medel i lagom proportioner, en radio, batterier, laddade batteripack – kan man möta också det som inte skulle hända. Genom att vara självgående den första tiden i en kris kommer hjälpen snabbare till de som verkligen behöver den och också till dig och din familj.
Var och en behöver inte göra mycket för att kunna hjälpa sig själv, för att sedan kunna hjälpa andra. Om var och en är beredd så lindrar vi den akuta fasen i en kris. Vi vill se till att samhället är starkt och uthålligt, även i kris.