Valet som skulle vara omöjligt att förlora för socialdemokratiska Arbeiderpartiet blev en ny seger för sittande norska statsministern Erna Solberg och konservativa Höyre. Hon kommer nu att finna stöd för en ny borgerlig regering, även om svenska medier länge undvek att erkänna det faktumet.
Höyre har tillsammans med Fremskrittspartiet utgjort en stabil regering sedan 2013, vilket nu ledde till att partiernas väljarstöd endast minskade marginellt. Detsamma gällde regeringens samarbetspartier Venstre, V, och Kristelig Folkeparti, KrF, som dock hade marginalerna på rätt sida fyraprocentspärren den här gången.
De två stödpartierna, som befinner sig närmare mitten på den politiska skalan, har uttryckt mer eller mindre tveksamhet att stödja en borgerlig regering i ytterligare fyra år. Anledningen till det är Fremskrittspartiet, som V och KrF vill undvika att samarbeta med. Detta trots att partiet klarat omställningen från ständig opposition till regeringsställning väl, enligt många.
Fremskrittspartiet har kritiserats för sin migrationspolitik, för vilken invandrings- och integrationsminister Sylvi Listhaugs besök i Rinkeby får agera exempel. Men partiets ekonomiska politik är mer åt det liberala hållet, med sänkta skatter och minskade offentliga ingrepp. På så vis har Höyre och Fremskrittspartiet kunnat komma överens om en budget, med stöd av V och KrF.
Anledningen till att de borgerliga partierna nu kan fortsätta regera på ett eller annat sätt, trots att alla förlorat röster sedan förra valet, är att Arbeiderpartiet backade ännu mer. Det är nu bara med några knappa procentenheter större än Höyre. Få verkar begripa varför – klarar man sig inte utan tidigare partiledare och statsminister Jens Stoltenberg, eller förlitade sig partiet för mycket på att de väljare som lämnade de borgerliga automatiskt skulle rösta på Arbeiderpartiet? I det sistnämnda misstog man sig i så fall gruvligt.
Väljarna som lämnade borgerligheten och Arbeiderpartiet gick i huvudsak till Senterpartiet, Sp, som från sin mittenposition tidigare samarbetat till både höger och vänster. I valet gick partiet upp med hela 4,8 procentenheter, vilket nästan fördubblar Sp:s mandat i Stortinget. Väljarstödet för partiet varierar kraftigt mellan stad och land, från 2,1 procent i Oslo till nära 30 procent i Sogn og Fjordane fylke på västkusten. Att driva landsbygdsfrågorna var uppenbarligen ett vinnande koncept för Senterpartiet den här gången.
Vilken regeringskonstellation det blir i Norge återstår att se, men klart är att det blir en borgerlig sådan. Arbeiderpartiet har erkänt sig besegrat och får nu ytterligare fyra år i opposition. Att alla stora partier tappar röster i norska valet bör nu sända en tydlig signal till svenska politiker. Det är inte längre självklart att huvudmotståndarens fall blir det egna partiets triumf. För att bli vald krävs mer än att motståndaren gör misstag.