Ett rejält strömavbrott gör verkligen det moderna samhällets sårbarhet väldigt tydlig. Det märker man bland annat på en mörk tidningsredaktion där datorerna är döda och där frånvaron av luftkonditionering gör luften allt sämre. Efter ett par timmar börjar man fundera över om det går att hitta en handvevad stencilapparat någonstans, så att man kan göra en spartansk men väldoftande tidning till morgondagen. Framåt tolvtiden börjar man överväga om det inte är läge att åka och äta lunch någonstans, istället för att titta in i väggen. Ända tills man tänker ett steg längre än näsan räcker och inser att lunchrestaurangerna inte heller har någon ström.
12.09 kom redaktionens ström tillbaka. Lamporna tändes, datorer och kopiatorer startade upp och luftkonditioneringen återupptog jobbet som ljudmiljöns allestädes närvarande heltäckningsmatta.
Vad gör vi om elförsörjningen verkligen skulle slås ut? Mina funderingar på ett hus på landet med vedspis och välfyllda skafferier och jordkällare har fått ny näring. Än är jag ingen så kallad prepper, som förbereder sig för framtida katastrofer. Men ett primuskök och en hylla konserver vore kanske en bra start.