Hårda utsläppskrav väntar lastbilstillverkare, efter att EU:s miljöministrar enats om att koldioxidutsläppen ska minska med 15 procent till 2025. De tillverkare som inte uppnår det målet för sin flotta med nya fordon får betala böter. Ett vägledande mål sattes även till 2030, då utsläppen ska ha minskat med 30 procent jämfört med 2019.
Att ställa krav på nya lastbilars miljöpåverkan är i grunden rimligt. Vad värre är präglas EU-ministrarnas förhandlingar alltför ofta av en vilja att skydda det egna landets intressen snarare än själva sakfrågan, i det här fallet minskade utsläpp. Detta trots att fler EU-länder ofta har ett intresse i ett visst lands industri. Sverige och Finland fick således inte igenom särskilda krav för extra tunga och långa fordon, som bland annat används vid timmer- och malmtransporter.
Dessa fordon är dubbelt så stora som vanliga lastbilar och behöver därför kraftigare motorer som släpper ut mer koldioxid. Men i gengäld drar lastbilarna ett större lass och bidrar på så vis till att minska antalet transporter och därmed det totala koldioxidutsläppet. Men trots den uppenbara miljönyttan med anpassade krav för extra tunga lastbilar godkändes inte förslaget i ministrarnas förhandlingar. Enligt uppgifter från mötet (SR 20/12) berodde det framförallt på att ordförandelandet Österrike var rädd att det skulle konkurrera med landets egna rälstransporter.
Särskilda regler för tunga lastbilar kan fortfarande gå igenom i den slutgiltiga regleringen, om Sverige och Finland får gehör i Europaparlamentet. Men tendensen från EU-länder att till överdrift försvara sin egen industri genom att lägga ut onödiga hinder för andras är oroande. Det är naturligt och inte alls negativt i sig att vilja värna det egna landets medborgare och företag, men det måste ske på rätt sätt och utan illvilja mot andra.
En likartad konflikt, också gällande lastbilar, är den mellan östliga och västliga EU-länder i frågan om cabotage, det vill säga när utländska transportföretag har inrikes körningar i ett annat land. För Östeuropa är det en uppskattad och ekonomiskt gynnsam marknad där deras företag kan konkurrera med de inhemska i Västeuropa. Men för länder som Sverige, där de nationella kraven på trafiksäkerhet, arbetsvillkor och löner är betydligt högre, är risken att de egna företagen konkurreras ut på den egna marknaden.
I sådana fall, där det nationella egenintresset är starkt, måste EU-länderna kunna fokusera på vad regleringarna faktiskt syftar till. Målet med utsläppskrav måste vara att gynna miljön på så liten bekostnad som möjligt för industrin. Regler för cabotage måste vara till för att villkoren inom EU ska vara så likvärdiga som möjligt, och inte att på ett osunt sätt skydda den egna industrin eller handikappa någon annans.