Sveriges gränskontroller har flera allvarliga brister, konstaterar en Schengenrapport som Kvällsposten tagit del av (17/9). Det handlar framförallt om att gränspolisens personal inte är tillräckligt utbildad i bland annat att upptäcka falska pass, att nyttja riskindikatorer för att identifiera återvändande jihadister men även den juridik som ligger till grund för personalens befogenheter.
Missförhållandena bekräftas av Kvällspostens egna källor vid gränsbevakningen. Problemet med gränspolisen är heller inget nytt. Till exempel uppmärksammades polisen i Västra Götaland 2008 efter att ha lämnat Göteborg City Airport helt utan gränspoliser vid flera tillfällen under sommaren.
Den uppenbara konsekvensen av bristerna är att personer som inte har rätt att vistas i Sverige, och till och med kan ha för avsikt att skada befolkningen, ändå kommer in i landet. Enligt Kvällsposten är bristerna som störst på Arlanda flygplats, där 26 miljoner personer passerade förra året. Utan fungerande gränskontroller innebär det direkt högre risk för alla som vistas i Sverige, men också mer arbete för andra myndigheter att hantera detta, inte minst andra delar av Polismyndigheten där arbetsbördan redan är hög.
En annan effekt av att gränspoliser inte har tillräcklig juridisk utbildning är att personer frihetsberövas på fel grunder. Det innebär att gränsbevakningen blir rättsosäker, beroende på vilken personal som bemannar den. En sådan situation är oacceptabel. Felaktiga frihetsberövanden drabbar inte bara den enskilde som egentligen har rätt att vistas i Sverige, utan i förlängningen också förtroendet och respekten för hela gränspolisen.
Att de svenska gränskontrollerna har skärpts på senare tid har undgått få. Senast i juli utökades de inre gränskontrollerna till bland annat flygplatserna Arlanda och Landvetter på grund av den förändrade hotbilden. Men om Kvällspostens uppgifter stämmer handlar det snarare om en minskad slapphet än en skärpning. Samtidigt har kontrollerna mellan Malmö och Köpenhamn blivit ett betydande hinder i vardagen för alla som dagspendlar i den regionen. För att detta ska vara motiverat måste gränspolisen kunna garantera att verksamheten fungerar som den ska.
Det är inte bara för Sveriges egen del som gränskontrollerna måste fungera. Som medlem i Schengensamarbetet ligger det även i andra länders intresse att personer som inte har rätt att vistas här inte heller kommer in. Av den anledningen är det också Schengen som står bakom rapporten om de generella bristerna i de svenska gränskontrollerna.
Sverige har tagit för vana att överimplementera direktiv från EU, men i Schengensamarbetet är vi av allt att döma en av de sämsta i klassen på att bevaka gränsen. Rättssäkerheten och kvaliteten i gränspolisens arbete måste därför säkras snarast möjligt. Om så inte sker riskerar Sverige att bli en ännu större måltavla för människor som vill orsaka skada.