När bruttonationalprodukten (BNP) kan användas för att utvärdera den förda politiken är det ett mäktigt mått. Under senare år har det dock höjts allt fler krav på att komplettera BNP-måttet med en grön BNP och bredda det som mäts. Välstånd kan ju innehålla sådant som BNP inte fångar. Dessutom riskerar BNP-måttet att missa exempelvis framtida kostnader orsakade av viss produktion, som farliga utsläpp i miljön.
Och plötsligt händer det. Nu har den rödgröna regeringen gjort slag i saken och i vårbudgeten presenterades ett nytt ramverk för att mäta välstånd.
Tyvärr visar det sig att S och MP har passat på att politisera den nya måttstocken. Utöver rimliga mått som sysselsättning, hushållens skuldsättning, luft- och vattenkvalitet samt ett antal andra dyker ”skyddad natur” upp. Det mäter hur stor del av Sveriges yta som består av nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden. Alltså områden under någon typ av statlig kontroll. Alla typer av natur som skyddas inkluderas inte, exempelvis är skogsägares frivilliga avsättningar inte medräknade.
Resultatet blir att mätverktygets utformning driver politiken i en viss riktning. Regeringens nya mått på välstånd mäter inte objektivt utan lägger en värdering i ägande- och förvaltningsformen. Statligt kontrollerade naturområden ger poäng. Privata gör det inte. Om promenadskogen vid tätorten räknas som välstånd beror på skyddsformen.
Fördelen med att utvärdera politikens effekter med hjälp av BNP är att det är ett objektivt mått. Det kan inte sägas om regeringens nya indikatorer för att mäta välstånd. I stället byggs en strävan in att staten ska ta kontroll över allt mer mark.