NĂ€r den amerikanske Natoambassadören Douglas Lute nyligen sa att militĂ€ralliansen knappast kommer att utvidgas under de nĂ€rmaste Ă„ren, vĂ€ckte det viss uppmĂ€rksamhet Ă€ven i Sverige. Men mindre uppmĂ€rksammad var motiveringen, trots att den inte var mindre intressant. âOm man godtar förutsĂ€ttningarnaâ, sa Lute, âsom Ă€r inre svaghet och kanske konstant tillbakagĂ„ng, sĂ„ kanske det inte Ă€r sĂ„ klokt att trycka pĂ„ mer nu och kanske snabba pĂ„ eller destabilisera den tillbakagĂ„ngen.â
Ambassadörens perspektiv Àr knappast det vanligaste idag. Ryssland förknippas snarare med alltmer aggressiv maktutövning, snabb upprustning, kraftfull nationalism och sjÀlvförtroende pÄ grÀnsen till hybris. Den militÀra interventionen i Syrien har tyckts indikera att Ryssland varken saknar vilja eller förmÄga att spela en avgörande internationell roll.
Men det finns Ă€ndĂ„ skĂ€l att ta fasta pĂ„ svaghetsmotivet. Sanktioner och fallande oljepriser har pĂ„verkat den ryska ekonomin negativt, vilket i sin tur har tvingat fram impopulĂ€ra politiska Ă„tgĂ€rder. Enligt statsvetarna Stephen Crowley och Irina Olimpieva uppvisar den ryska arbetsmarknaden ökade tecken pĂ„ stress, och allt fler protester â bĂ„de fackligt organiserade och spontana â Ă€ger rum. Mest pĂ„tagliga av dessa har hittills varit lastbilschaufförernas manifestationer mot en ny vĂ€gskatt i vintras. Chaufförer i 43 regioner och 70 stĂ€der deltog genom att antingen köra i konvojer extremt lĂ„ngsamt eller ocksĂ„ blockera motorvĂ€garna totalt.
Trots att hÀndelserna till stor del ignorerades i statsstyrda medier, uppgav tvÄ tredjedelar av de tillfrÄgade i en opinionsundersökning att de stödjer lastbilschaufförerna.
LÄga oljepriser innebÀr, som Crowley och Olimpieva pÄpekar, att det ryska sociala kontraktet mellan stat och samhÀlle upphÀvs. NÀr oljepriserna var höga kunde staten kosta pÄ sig att vara generös och lÀmna folk i fred, i utbyte mot att medborgarna inte lade sig i politiken. NÀr staten sviker denna pakt genom besparingar och införande av nya skatter Àr politiskt missnöje en naturlig följd. Samtidigt innebÀr protesterna i sig att Putin inte lÀngre sjÀlvklart kan ses som en tillhandahÄllare av stabilitet.
En ny kĂ€lla till legitimitet har blivit de militĂ€ra Ă€ventyren. Har Ryssland i intern mening inget annat att erbjuda sina medborgare Ă€n stĂ€ndiga uppoffringar, kan det Ă„tminstone utĂ„t visa sin potential â sĂ„ tycks tankegĂ„ngen gĂ„. Denna strategi Ă€r dock kortsiktig. Som den ryske statsvetaren Nikolaj Petrov skriver, Ă€r det svĂ„rt att upprĂ€tthĂ„lla samhĂ€llets beroende av militĂ€r mobilisering nĂ„gon lĂ€ngre tid. De militĂ€ra framgĂ„ngarnas berusningseffekt blir kortare varje gĂ„ng â och sĂ„ mĂ„ste sökandet efter en ny fiende tas upp igen.
Har regimen en gĂ„ng slagit in pĂ„ att skapa legitimitet pĂ„ militĂ€r vĂ€g, finns ingen vĂ€g tillbaka till legitimitet genom allmĂ€nna val. BĂ„de för Ryssland och för omvĂ€rlden innebĂ€r detta en stor risk. Petrov gĂ„r sĂ„ lĂ„ngt som att förutspĂ„ Putinregimens snara kollaps. Men det som kommer i Putins stĂ€lle, varnar han ocksĂ„, âkommer knappast att vara bĂ€ttreâ. Det kanske Ă€r i det perspektivet man fĂ„r betrakta den amerikanske Natoambassadörens bedömning av det kloka i att skynda pĂ„ regimens sönderfall.