I veckan ansökte det regionala flygbolaget Nextjet om konkurs. I samband med konkursen ställdes alla flygbolagets resor in, vilket innebär att flera kommuner, däribland Karlstad, Luleå och Jönköping, förlorade viktiga förbindelser till Stockholm.
Det är beklagligt när flygbolag går i konkurs eftersom det skapar en ekonomisk osäkerhet – inte bara för bolagets personal och passagerare. Vad många glömmer är att det ofta uppstår en utökad ekonomisk aktivitet i de orter där det finns flygplatser. Turismen frodas. Transportbranschen likaså. Industrier får arbetskraft. Det är inte utan skäl som företrädare för många branscher har varit kritiska till flygskatten som infördes i april.
Flera av de flyglinjer som har drabbats av Nextjets konkurs täcks av en så kallad trafikplikt. Det innebär att staten har tagit på sig ansvaret att upprätthålla en god förbindelse mellan de utvalda orterna och Stockholm. Nextjet hade flyg till och från 21 olika destinationer. Det är flygresorna mellan Arlanda och Gällivare, Hemavan, Arvidsjaur, Lycksele och Vilhelmina som ”räddas” av trafikplikten. Men att upphandla ett nytt flygbolag görs inte över en natt utan kan ta lång tid. Och tid är pengar som lokala företag går miste om.
Under fredagen meddelade infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) och Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon att man för Hemavan, Vilhelmina och Lycksele kommer att kunna direktupphandla medan Gällivare och Arvidsjaur bör räkna med att få flygtrafik i september. Under tiden hanteras kommunikationsproblemen med taxi, buss eller annat.
Frågan som bör ställas efter Nextjets konkurs är: Vad i denna situation är det som statsminister Stefan Löfven (S) och miljöminister Isabella Lövin (MP) anser är så eftersträvansvärt?
Det är inte främst flygskatten som fällde Nextjet, även om den säkerligen har påverkat på marginalen. Men regeringen har konsekvent bedrivit en fientlig politik mot framförallt inrikesflyget. Målet har varit att minska antalet flygresor, antingen av ideologiska eller statskassetekniska skäl. Men den som driver en viss politik kan inte beklaga sig när den når sitt mål. Det går inte att både äta kakan och ha den kvar. Motarbetas flyget kan man inte sedan sörja att en ensamstående mamma i Arvidsjaur inte kan ta sig vidare i karriären eftersom det krävs kursdagar i Stockholm och hon måste hinna hem till barnen. Med tåg skulle den dagen innebära att hon var hemifrån i flera dagar.
De företag som vill investera långsiktigt behöver garantier på att de inte blir motarbetade av regeringen. De behöver säkra tidshorisonter. Så är det tyvärr inte med inrikesflygen. Regeringen har ingen trovärdighet kvar gällande dem. De största förlorarna är företag och arbetare i glesbygden. Därför klingar det ihåligt när infrastrukturministern säger att regeringen har varit tydlig med att ”hela Sverige ska leva”. Det är inte så den har agerat.