Pappor på landet är dåliga fäder. Det intrycket kan man få om man hastigt ögnar en statistiksammanställning som TCO har gjort över mäns och kvinnors uttag av föräldrapenning i landets kommuner.
Män i mindre kommuner, längre från regionala centra, har generellt lägre uttag av föräldrapenning. Män i större städer, i trygga förorter eller boende på pendlingsorter tar ut fler föräldradagar. I Jönköping och Luleå är det procentuella uttaget nästan dubbelt mot Gnosjö och Haparanda. Hammarö och Karlstad ligger högre än Grums, Säffle och Eda.
Varför? Bland akademiker i storstad är det status att vara föräldraledig. Det är därmed inte bara något som ses som självklart utan motsatsen gäller också, det anses lite udda både professionellt och socialt för en man att inte vara hemma med sina barn. Till detta måste dock även läggas bilden av förvärvsarbetenas karaktär. Bland högspecialiserade är man sannolikt mindre rädd för att låta någon annan utföra ens jobb när man är borta. Den upplevda risken att ersättaren ska ta ens jobb är sannolikt högre om man har ett mindre specialiserat arbete i tillverkningsindustri.
På liknande sätt är det med den som till exempel är egenföretagare. Är man inte tillgänglig när kunden ringer så kanske man inte har uppdragsgivaren kvar om tre till sex månader när man är tillbaka. Har man dessutom en egen firma med exempelvis en dyr maskin så täcker inte föräldrapenningen amortering och avskrivning. Är man bonde kan man inte låta bli vårsådden för då finns inget att skörda till hösten när man är tillbaka från föräldraledigheten.
Alla dessa faktorer och många därtill samverkar till vilket uttag som sker.När män på mindre orter tar ut färre föräldradagar, innebär det då att de är sämre fäder? Nej, men något går de ändå miste om.