Svenska folket har över lag länge varit positivt till invandring. Samtidigt visar den undersökning som Demoskop har gjort åt den liberala tankesmedjan Den nya välfärden och som presenterades i maj att en majoritet av svenskarna nu anser att invandringen är för stor. Det är dock inte så märkligt som det vid en första anblick kan verka.
Problemen som kommer med en ogenomtänkt migrations- och integrationspolitik blir alltmer påtagliga. I Majorna-Linné i Göteborg har stadsdelsnämnden sett sig tvungna att göra stora nedskärningar för att klara kostnaderna för nyanländas försörjningsstöd och för ensamkommande flyktingbarn. Detta har medfört att förskolan och skolan har tvingats dra ner på speciallärare och assistenter för elever med särskilda behov.
Alliansen verkade under sina åtta år vid makten övertygad om att den positiva inställningen till invandringen kunde översättas till oförbehållsamt stöd för den förda politiken. Samma inställning verkar nu ha övertagits av den rödgröna regeringen. Problemet är att inget av partierna verkar ha en plan för hur invandringen ska hanteras. Det gäller i allt väsentligt även Sverigedemokraterna som har en lika pikant avsaknad av integrationspolitik som de övriga partierna. SD har dock en lösning på en del av problemet: Kan vi inte hantera flödet ska vi stänga av det.
I takt med att problemen som uppstår i invandringens kölvatten blir allt tydligare på olika håll runtom i landet finns det en risk att många partier kommer att se sina väljare vända blicken, och sina röstkort, till SD. Inte för att de egentligen vill det, men för det uppfattas som ett sätt att ta ansvar.
Såväl SCB:s partisympatiundersökning som presenterades nyligen som Demoskops väljarundersökningar visar dock att den här utvecklingen förmodligen redan har börjat. De främst borgerliga väljare som 2014 gick över till SD vill helst rösta på sitt gamla parti. Att väljare ser sig tvungna att rösta på ett parti de egentligen inte vill ska styra är ett allvarligt underkännande av politiken hos de partier dessa väljare föredrar.
Den så kallade skamfaktorn som har funnits gällande att visa stöd för Sverigedemokraterna är på väg att försvinna. Det är med råge landets tredje största parti. Om fler väljare börjar uppleva att en röst på SD är ett ansvarstagande är det fler än de borgerliga partierna som ligger illa till.
Även om det är skillnad mellan åsikterna om den förda invandringspolitiken och invandring i mer abstrakta termer är det naivt att tro att de inte påverkar varandra. Att knuffa alltfler väljare i händerna på SD:s mer generellt invandringskritiska armar innebär därför också att de andra partierna genom sitt agerande riskerar svenskarnas positiva syn på invandring. I ett längre perspektiv kan det visa sig vara förödande.
Än så länge finns det dock inget som talar emot att väljarna skulle acceptera en ansvarsfull invandringspolitik från övriga partier. Frågan är hur länge det fönstret är öppet.