Efter den framgångsrika inblandningen i det amerikanska presidentvalet tycks Ryssland starkare i världspolitiken än på mycket länge – men det är en styrka utan motsvarighet inom landet. ”Om vi inte tar oss an den ryska ekonomins grundläggande problem, om vi inte får full fart på nya tillväxtfaktorer, kommer den ryska ekonomin att stagnera i flera år framöver”, sa ingen mindre än president Vladimir Putin i december. ”Vi kommer att vara tvungna att ständigt snåla och spara, att skjuta upp utvecklingen.”
Vilka är då dessa grundläggande problem? På den punkten var Putin lite mindre tydlig – det mesta av den ekonomiska utveckling han beskrev var dessutom positivt – men en indikation på ekonomins brister är statistiken över patentansökningar. Under 2015 gjordes i USA drygt 65 000 patentansökningar, i Japan drygt 50 000 och i Tyskland nästan 32 000. Under samma år gjordes i Ryssland inte ens 800 patentansökningar.
Idélösheten är om inte politiskt tillskapad så åtminstone politiskt tolererad. ”Problemet”, skriver den brittiske Rysslandskännaren Philip Hanson, ”är att konkurrenter med goda förbindelser i politiken kan muta företrädare för rättsväsendet så att företagsägare häktas för påhittade förbrytelser, vanligtvis ’ekonomisk brottslighet’.” Under tiden kan dessa konkurrenter ta kontroll över företagen.
Problemet blir av allt att döma större. Mellan 2012 och 2015 nästan fördubblades antalet fall där ekonomisk brottslighet påstods ha blivit upptäckt. ”Denna aspekt av Rysslands näringsklimat avskräcker människor från att starta och expandera företag, och bidrar således till att hålla investeringarna nere”, skriver Hanson.
I Putins tal berördes förvisso problemet. ”Alla som ägnar sig åt ärlig näringsverksamhet ska veta att myndigheterna och samhället är på deras sida”, sa han till exempel. ”Vi ska inte börja skapa problem för dessa människor av påhittade skäl.” Men att självklarheter som dessa behöver yttras, antyder att de i sammanhanget inte är så självklara. Och på frågan hur Ryssland ska komma till rätta med problemet, gav presidenten inget svar.
I kombination med lågt oljepris och omvärldens sanktioner leder innovationsbristen till att ekonomin som del av världsekonomin krymper.
Sedan 2012 har Rysslands tillväxt varit långsammare än G7-ländernas. Stigande oljepris och en annorlunda amerikansk politik visavi Ryssland kan under 2017 stärka ekonomin, men återigen utan att dess grundläggande svagheter påverkas – och därmed också utan att jämlikheten ökar eller människors livschanser förbättras.
Om oljepriset inte stiger och om Trumpadministrationen slår in på en annan linje än den förväntade gör sig problemen påminda ännu tidigare.
Den aggressiva nationalismen kan därigenom även framöver komma att få tjäna som ersättning för trygghet, utveckling och välstånd. Putins tal innehöll, som den tyske statsvetaren Hans-Henning Schröder har påpekat, inget socialt eller ekonomiskt program för kommande år.
Dess politiska innehåll bestod i en uppfordran till nationell storhet och enighet – till synes i hoppet om att den nationalistiska placeboeffekten ska hålla i sig ännu ett år.