Med en dryg månad kvar till lokalval i Moskva den 8 september höjs tonläget i såväl oppositionens protester som ryska myndigheters svar. Nyligen greps oppositionsledaren Aleksej Navalnyj för att ha organiserat tillståndslösa protester, och nu finns misstankar om att han kan ha blivit förgiftad. Gripandet stoppade dock inte helgens omfattande demonstrationer, som i sin tur ledde till minst 1 300 gripanden.
Roten till protesterna i Moskva är att oppositionella kandidater hindras från att delta i lokalvalet. Mycket pekar också mot att så är fallet, för att myndigheter hittar på olika anledningar för att stoppa oppositionen från att söka stöd genom valet. Och när politiska framgångar inte tillåts ske enligt reglerna söker oppositionens anhängare sådana genom demonstrationer på gatorna.
Att protesterna sker endast ett år efter president Vladimir Putins överlägsna seger i valet 2018, med nästan 77 procent av rösterna, kan spontant verka märkligt. Men då var det samma visa som nu – Putins kritiker, oppositionsledaren Navalnyj, hindrades från att ställa upp. Dessutom fanns uppgifter om valfusk till Putins fördel. Exakt hur stort stöd Navalnyj hade kunnat få från befolkningen under rättvisa förhållanden är därför svårt att bedöma.
Tydligt är dock att president Putins popularitet hos befolkningen minskar, om än från höga nivåer. Detta lär bland annat bero på den höjda pensionsåldern i landet. Och missnöjet med den alltmer auktoritära utvecklingen i Ryssland är minst sagt befogad. Ända sedan 2012 har myndigheternas respekt för mänskliga rättigheter minskat, vilket bland annat inneburit att personer fängslats av politiska skäl.
Att myndigheternas reaktioner mot oppositionens demonstrationer är så pass kraftfulla är därför inte oväntat. Samtidigt kan den ökade oron i landet även påverka Rysslands agerande mot andra stater i en mer aggressiv riktning. I Försvarsberedningens rapport Värnkraft befaras en utveckling där en sådan situation kan leda till att den ryska ledningen försöker avleda och ena den egna befolkningen genom att göra fler och större utspel mot utmålade yttre hot. Det behovet kan Putin komma att se inför parlamentsvalet 2021, om inte tidigare än så.
En i grunden positiv demokratisträvan hos Rysslands befolkning kan på så vis indirekt leda till negativa konsekvenser för omgivande länder – däribland Sverige. Därför är det särskilt viktigt att den svenska regeringen förmedlar ett tydligt budskap mot Ryssland, samtidigt som det svenska totalförsvaret ges de resurser som krävs. Dessvärre gjorde regeringen raka motsatsen då den i juni bidrog till att Ryssland åter kunde bli fullvärdig medlem i Europarådet.
En betydligt stadigare hand än så krävs från den svenska regeringen. För att både markera mot och begränsa den ryska ledningens agerande mot både den egna befolkningen och andra länder.