Strategier vässas, dimridåer planeras och ett och annat argument slipas. Valrörelsen är i allra högsta grad i gång. Det är mycket som står spel och rädslan är påtaglig inom flera partier.
Miljöpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna är alla rädda för att åka ur riksdagen. KD följer dock troget sitt inarbetade mönster och har långsamt börjat klättra i opinionen. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är de enda partier som ärligt verkar se fram emot valet. De är trygga i sina åsikter och väljarna belönar dem för det.
Socialdemokraterna borde också vara nöjda. Marginalen krymper förvisso med varje val men partiet är alltjämt Sveriges största. Frågan är dock om det inte är i partihögkvarteret på Sveavägen i Stockholm som den mesta ångesten finns. Sammanvägningar av opinionsundersökningar visar att S inför valrörelsen samlar ett väljarstöd mellan 27 och 28 procent. Det är flera procentenheter lägre än vanligt och en stor fara för ett parti som har för vana att tappa väljare under valrörelser.
Det mesta talar för att den trenden kommer att fortsätta. S är sällsynt dåligt rustat för årets val. Det kommer nämligen att handla om en fråga över alla andra – migrationen. Och efter fyra år vid makten och en migrationskris har S fortfarande ingen politik för detta.
Sjukvården ger sken av att vara den viktigaste frågan. Den toppar regelbundet listor där väljare rankar enskilda valfrågor. Det är också därför S i desperation försöker göra Nya Karolinska, ett tveksamt skött offentligt bygge vars kostnader har dragit iväg, till en riksfråga. Migrationen är dock ohotad etta. Det fortfarande finns ett utbrett missnöje med den förda politiken, vilket visar sig i att frågan placerar sig högt när väljarna tillfrågas. Flera andra högrankade frågor är dessutom till stor del kodord för migration. Integration är ett väldigt tydligt exempel. Men också frågor som säkerhet och trygghet handlar till stor del om migrationen.
Efter den senaste mandatperiodens turbulens är det rimligt att förvänta sig en någorlunda sammanhängande migrationspolitik av partier som söker väljarnas förtroende. Socialdemokraterna har dock valt en helt annan linje. I hopp om att hålla kvar både de väljare som vill ha en tuffare linje och de som vill ha en mjukare dito har partiet helt sonika bestämt sig för att inte bestämma sig.
Å ena sidan talar man vitt och brett om att den som inte har rätt att stanna i Sverige också ska lämna landet. Å andra sidan är partiet inte villigt att faktiskt göra allvar av det och öka utvisningarna. Däremot är man beredd att välta hela den svenska asylrätten över ända för att ge uppehållstillstånd och ett försök till gymnasieutbildning till tusentals människor som saknar asylskäl.
Det krävs närmast en historiskt bra valrörelse för att S ska kunna fortsätta regera. Hur det ska gå till är högst oklart.