Etter gårdagens omröstning om Ulf Kristersson som statsminister sade Centerpartiets Annie Lööf att hon nu ville bilda regering med hela alliansen och över blockgränsen.
Skämtar hon? Tyvärr inte.
Men inte ens Ulf Kristersson själv var ju i går beredd att dödförklara alliansen.
Alltså, att verka bitter och hämndgirig är ju ingen vinnarstrategi. Men att agera dörrmatta är heller inte att rekommendera. Det är klart att alliansen är död som en dront. Den borgerliga värdegemenskapen, den finns kvar. Men det intima och förtroendefulla samarbetet och den enade fronten som var alliansen har egentligen inte funnits på flera år.
Jag är mest besviken på Annie Lööf och Jan Björklund. Självklart. Jag anser att deras agerande, deras beslut att försöka tvätta bort SD ur politiken med borgerlighetens blod, bygger på en analys som vi sedan länge vet är kontraproduktiv.
Men jag är också besviken på Moderaterna. Besviken på att man ställt upp på att fortsätta visa lojalitet mot en ickeexisterande allians och mot ett sjukt förhållningssätt till parlamentarismen, långt efter att man slutat få någon lojalitet tillbaka.
Alliansens partiledare störtdyker i en ny förtroendemätning från Demoskop.
Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor tappar åtta procentenheter till 35 respektive 34 procent (ganska eller mycket stort förtroende).
Annie Lööf tappar fem till 36 procent. Jan Björklund tappar tio (!) till 24 procent.
Jag kan tycka att tappen är orättvist fördelade. Men de har alla gjort sig förtjänta av det.