Till slut kom beskedet sent i går eftermiddag. Beslutet borde kanske enbart ha varit väntat. 18 av 21 partidistrikt har nominerat Sabuni. Därtill står Liberala studenter bakom hennes kandidatur. Stödet för Sabuni har varit förvånansvärt stort. Hon har vunnit jordskredssegrar i medlemsomröstningarna. Och distrikten har följt efter.
Men på det extrainsatta landsmötet på fredag eftermiddag i Stockholm är det varken medlemmarna eller distrikten som bestämmer. Det gör i stället ombuden. Och de är inte bundna av någonting utan är fria att rösta efter sitt eget samvete. Flera ombud har också förklarat offentligt att de kommer att ignorera sina medlemmars och distrikts vilja och i stället rösta på Ullenhag. Utmanaren har själv sagt att han inte kommer att kliva av före omröstningen, vilket däremot Johan Pehrson har gjort.
Ullenhag borde dock följa Pehrsons goda exempel och hoppa av processen. Eller i vart fall sluta försöka övertala ombuden att gå emot medlemmarnas vilja. För medlemmarna har varit osedvanligt tydliga med att de vill se en annan utveckling för partiet än den som nuvarande partiledning har valt. Liberalerna runt om i landet vill inte falla sönder under trycket som det innebär att vara ett stödparti åt Socialdemokraterna.
Det är lätt att förstå att högt uppsatta personer i partier känner en lojalitet mot linjen de själva har varit med om att driva fram. Men att låta det stå i vägen för partiets utveckling och framtid – särskilt när det kräver att man åsidosätter de interndemokratiska processer man har varit så stolt över – är mer småsint och dumt.