Svensk migrations-och integrationspolitik behöver förändras. Sverige har en lång tradition av att vara ett öppet och välkomnande land och den traditionen ska bevaras, men sättet som vi tar emot flyktingar på har stagnerat.
Enligt Migrationsverkets prognos för 2015 kommer antalet flyktingar som söker skydd i Sverige 2015 uppgå till någonstans mellan 80 000 och 105 000 personer. Det preliminära beräkningsunderlaget är 95 000 personer. Inte sedan andra världskriget har antalet människor på flykt i världen varit så högt.
Sverige påverkas av världsläget. Och givetvis måste Sverige ta sitt ansvar. Men de ökade flyktingströmmarna ställer krav på Sverige och då framför allt de mottagande kommunerna i form av bostäder, arbeten och skola. Dagens system, skapat för en annan tid, har bidragit till ohållbara situationer vad det gäller handläggningstider, boenden och möjligheter till integration. På bidrag i ett mångmiljonprojekt i en alldeles för liten lägenhet omgiven av människor i samma situation skapas inga förutsättningarna för integration, ändå är det där många hamnar och kommunerna förväntas trolla utan resurser, utan möjligheter till framförhållning. Det är inte acceptabelt.
När alliansen och regeringen slöt Decemberöverenskommelsen den 27 december 2014 kom man även överens om tre områden för samarbete och samtal: försvar och säkerhet, pensionerna och energi. Den stora frågan är dock varför inte integrations- och migrationspolitiken fick vara med?
Givetvis finns skillnader mellan partierna i integrationsfrågan; Moderaterna vill förstärka arbetslinjen vid anhöriginvandring, Folkpartiet vill ha språkkrav för medborgarskap och Miljöpartiet vill på sikt ha fri invandring, någonting som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sannolikt inte applåderar mot bakgrund av att de motsatte sig de öppnare regler för arbetskraftsinvandring som förra regeringen genomdrev med stöd av Miljöpartiet 2008. Men nog borde den grundläggande samsynen vara av sådan omfattning att man hade kunnat öppna upp för samarbete och samtal även inom detta område?
Att integrations- och migrationspolitiken inte fick vara med i decemberöverenskommelsen är synd. Här förlorade man möjligheten att dels på allvar skapa bättre förutsättningar för de människor som kommer till Sverige, dels ifrågasätta Sverigedemokraterna på deras hemmaarena. Världen vi lever i är orolig och denna fråga kommer inte att försvinna. Varför då låta Sverigedemokraterna hålla i taktpinnen? Framför allt eftersom en klar majoritet inte tycker om deras sätt att lösa frågan på.
De borde göra upp, regeringen och alliansen. I förhållande till Sverigedemokraterna och människorna som berörs borde vi stå enade i denna fråga. Det är en än så länge saknad överenskommelse.