Den fruktansvärda terrorattacken i Egypten nyligen passar inte riktigt in i de vanliga mallarna. Den riktades inte mot staten, polisen eller militären utan mot civila. Den genomfördes inte i någon världsberömd stad utan i Bir al-Abd. Och den riktades inte mot västerlänningar eller kristna egyptier, utan mot egyptiska muslimer. Samtidigt tillhörde förövarna av allt döma Islamiska staten eller någon IS-liknande terrororganisation. Vad kan det ha handlat om för motiv?
En ledtråd kan finnas i kopplingen mellan moskén och sufismen, en mystisk inriktning inom islam. Enligt tv-kanalen al-Arabiya hörde vittnen hur gärningsmännen körde runt i sina fyrhjulsdrivna bilar och ropade ”vi kommer bara att lämna monoteister i området”.
Det rör sig helt enkelt om två helt olika uppfattningar om vad islam är och innehåller. Salafismen, vars mest extrema yttring är Islamiska staten, går ut på att rensa ut allt som inte är renlärig islam som den var under religionens första tre generationer. Till sufismen hör en hel del sådant – sång och dans, förbön, helgon. Följaktligen betraktas sufismens anhängare av salafister som villolärare.
Sufismen innebär rentav, enligt salafistiskt synsätt, ett brott med islams kärna: Gud är en och det finns inte några instanser mellan Gud och människan.
Till detta kommer ännu en dimension. Den moderna jihadrörelsen är i mycket hög grad benägen att utesluta trossyskon från trosgemenskapen med motiveringen att de underminerar islam inifrån – begreppet för denna process är takfir. Shiamuslimer, till exempel, har på detta sätt förklarats vara ickemuslimer. Det har till och med spridits konspirationsteorier om att shiaislam skapades av externa krafter för att försvaga och förråda islam.
Specifikt för denna moderna form av exkommunicering är dels hur subjektiv den är – det finns inte som i katolska kyrkan någon yttersta auktoritet att gå till, dels att den tenderar att åtföljas av våld. ”Från Indonesien till Pakistan, Levanten, arabiska halvön och över hela Nordafrika har militanta grupper gång på gång hänvisat till denna lära för att rättfärdiga attacker med många dödsoffer mot vanliga muslimer – ironiskt nog just den grupp de ofta gör anspråk på att försvara”, skriver forskaren Shiraz Maher i boken Jihadi-Salafism. För al-Qaida och Islamiska staten är takfir en helt central angelägenhet: Det är motiveringen till all våldsanvändning.
I en av Islamiska statens internetpublikationer talades förra året om ett kommande ”krig mot polyteismen”, till vilken räknades sufism och trollkonst. Polyteism anses i dessa sammanhang vara den värsta av alla tänkbara synder. Samtidigt finns ett politiskt-strategiskt sammanhang. När upprättandet av ett kalifat i Irak och Syrien nu har misslyckats, liksom kampen mot Assadregimen, är det ingen långsökt teori att de krafter som har släppts lösa genom takfir kommer att riktas mot andra och mjukare mål. Attentatet mot de värnlösa muslimerna i Egypten är sannolikt inte det sista som genomförs i den äkta islams namn.