Staten måste ta i med hårdhandskarna mot den ekonomiska brottsligheten som blir allt grövre och allt mer avancerad. Myndigheternas samarbete kan förbättras samtidigt som befogenheterna vid spaning bör bli större.
Enligt Ekobrottsmyndigheten så inkom 6357 ärenden till myndigheten år 2015. Det är en ökning med 14 procent jämfört med föregående år. Mycket talar för att denna ökande trend inte är bruten. Sett till fördelningen av brottsmisstankar utgör skattebrott den största andelen brottsmisstankar (49 procent) följt av bokföringsbrott (37 procent).
Detta är naturligt då dessa kategorier i princip innefattar de flesta ekonomiska brott man kan begå. Svartjobb, avdragsfusk hamnar i dessa kategorier. Kampanjer för att undersöka ROT- och RUT-jobb fyller på statistiken vissa år. Det stora flertalet av de begångna brotten är inte särskilt omfattande. Värre är det att den grova organiserade brottsligheten ökar och tar stora utredningsresurser i anspråk.
Av de drygt 6 000 (2015) ärendena förbrukade 200 av dessa hela 40 procent av resurserna. Detta är en konsekvens av att brotten är så pass komplicerade och omfattande att de tar mycket tid och personal att utreda.
Inget talar för att ekobrottsligheten kommer att bli enklare i framtiden. Blixtsnabba transaktioner mellan olika länder spelar brottslingarna i händerna. För att ha en chans att stävja den ekonomiska brottsligheten måste brottsutredningen bli effektivare.
Ekobrottsmyndigheten vill ha ett bättre samarbete mellan olika myndigheter och banker. Ett krav som rimmar väl med regeringens nyligen aviserade hårdare tag mot den grova kriminaliteten som också kan kopplas till finansiering av terror. Inrikesminister Anders Ygeman (S) talade i samband med detta om att brottslingarna skulle få känna tyngden av det samlade myndighets-Sveriges ”järnhand”.
Låt oss verkligen hoppas att regeringen menar allvar och gör vad den kan för att öka möjligheterna för myndighetssamverkan. Potentialen är god. Bolagsverket som inte är en brottsbekämpande myndighet kan i förhållandevis god tid upptäcka misstänkta kriminella upplägg. Dessa misstankar bör rutinmässigt gå vidare till Ekobrottsmyndigheten.
Informationsöverföringen mellan Ekobrottsmyndigheten och bankerna är anmärkningsvärt saktfärdig. Det är inte hållbart att myndigheten ska behöva vänta flera dagar på en pappersutskrift som dokumenterar kontotransaktioner. All senfärdighet gynnar ju brottslingarna.
Ett annat viktigt förslag från Ekobrottsmyndigheten är att telefonavlyssning ska kunna inriktas mot en person och inte ett särskilt telefonnummer. Det är ingen nyhet att kontantabonnemangen används av kriminella för att dölja deras ljusskygga verksamhet. Brottsbekämpningen måste tillåtas att hålla jämna steg med teknikutvecklingen.
Mer samverkan och ökade befogenheter vid spaning är rimliga krav. Om redskapen att klara upp brott snabbare finns tillhands frigörs resurser att utreda fler brott som annars med tiden skulle ha skrivits av.