Ingenting är så svårt att bli av med som felaktigheter som budbärarna själva tror på. Det går inte en dag utan att direkta felaktigheter förs vidare av påstått seriösa medier och debattörer. Det skadar debatten och tilltron till etablerade medier.
När SVT:s inrikespolitiska kommentator Margit Silberstein begick krönika inför det nya året skrev hon att det kan ”ta åtta år, och mer, för de från andra länder att komma ut på arbetsmarknaden”. Det är en variant på den vanligt upprepade devisen att genomsnittstiden att etablera sig på arbetsmarknaden är sju till åtta år för en nyanländ.
SCB:s statistik visar tydligt att i själva verket handlar om mediantiden för att komma i arbete. Det är en väsentlig skillnad. Efter åtta år har ungefär hälften av de nyanlända haft något slags arbete i någon form av finansiering. Efter femton år handlar det om drygt 60 procent som har haft det, men där är urvalet än så länge klart mer begränsat. Många invandrare kommer aldrig i arbete. Hur lång genomsnittstiden är för de som kommer till Sverige blir därmed en omöjlig fråga.
Snart sagt alla som är intresserade av migrationsfrågan och som själva söker efter information känner till detta. Ändå upprepas det gång på gång av till synes seriösa aktörer, exempelvis Silberstein, men också förre utrikesministern Carl Bildt (M), LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson samt i Utbildningsradion.
Fenomenet kan även iakttas i påståendet att migrationskostnaden för nästa år beräknas till 60 miljarder kronor. Det är inte märkligt om man tror på det för det har upprepats från riksdagen till sociala medier. Men det är enbart Migrationsverkets kostnader som avses. Migrationens kostnader är betydligt större än så. Offentliga transfereringar och ökad belastning för myndigheter är nog så kostsamma effekter som inte ingår i dessa 60 miljarder.
Precis som i fallet med genomsnittstiden för arbetsmarknadsetablering är detta något som är lätt att kolla upp för var och en. Ändå görs det inte. Visst ger det mer positiva skildringar av världen och kanske gör det någon glad för stunden att slippa höra hur verkligheten ser ut men är det nyhetsmedias roll?
När stora, traditionella medier för vidare denna typ av vilseledande information, som på sätt och vis nästan är rätt i form om än inte i sak och därmed är bedrägligt bekant och tillförlitlig, gång på gång urholkas förtroendet. Sidor som Avpixlat använder denna överblivna sanning för att bygga upp förtroende som sanningssägare och använder det för att sprida andra myter. De etablerade som möjliggör detta är lika illa. De använder också sitt förtroende för att sprida myter om invandringen. Genom att göra det driver dessa aktörer samtidigt läsare i famnen på förvridna medier som Avpixlat.
Därtill förvrids debatten i stort av detta fortlöpande bekräftande av felaktiga uppgifter. Politiska debatter och beslut ska inte grundas på vanföreställningar och myter. För såväl politiker som medier är sanningen det bästa rättesnöret, oavsett om man gillar den eller inte.