Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik. Det bevingade uttrycket som ibland tillskrivs författaren Mark Twain är naturligtvis tillskruvat. Samtidigt ligger det någonting i att man kan påvisa nästan vad som helst med statistik. Vilka som tillfrågas och hur frågorna ställs påverkar resultatet mycket.
I Sverige brukar det heta att det finns ett starkt stöd för att begränsa vinsterna i välfärden. Det var också slutsatsen som drogs i Svenska Dagbladet (13/3) utifrån den opinionsmätningen som tidningen har låtit Sifo göra.
Opinionsinstitutet har i mars frågat 1 161 svenskar om de är för vinsttak för privata skol- och omsorgsföretag. Runt 31 procent av de tillfrågade svarar att man vill se regler som antingen helt förbjuder företag att göra vinst, eller i vart fall att alla vinstmedel ska stanna i verksamheten. Samtidigt anser 44 procent att företagen antingen ska få göra vinst i nivå med snittet för andra svenska företag eller att det inte ska förekomma någon begränsning alls.
Vilka förkunskaper de intervjuade har påverkar naturligtvis också. Huruvida man vill begränsa vinster i välfärden handlar till exempel om hur stora man tror att vinsterna är. En annan undersökning från februari i vilken Demoskop har gjort 6 600 intervjuer visar att svenskar tenderar att överskatta vinstens storlek. Hela 40 procent tror att vinsten är mellan sju och 20 procent, medan 19 procent tror att den är ännu högre. Endast 18 procent känner till att den genomsnittliga vinsten i skolföretag de senaste åren har varit under fem procent.
För att jämföra med Sifos undersökning borde alltså alla de 44 procent som anser att företagen ska få göra en vinst i nivå med snittet för svenska företag (eller att det inte ska förekomma någon begränsning alls) vara nöjda med dagens läge. Välfärdsföretagens genomsnittliga vinst är nämligen lägre än snittet för svenska företag.
Om regeringens och Vänsterpartiets förslag på vinstbegränsning går igenom innebär det att de allra flesta av dessa företag får en högsta tillåten rörelsemarginal på två procent eller mindre. Det är i princip är ett vinstförbud och skulle göra det nära omöjligt att bygga upp en buffert för svåra tider. Om man i stället skulle fråga den dryga miljonen svenskar som då skulle bli av med sin arbetsplats, sin skola eller sitt äldreboende om vad de tycker om förslaget skulle nog svaren se annorlunda ut.
Det finns många perspektiv av frågan om vinster i välfärden – näringsfrihet och valfrihet inte minst. Om debatten i huvudsak ska handla om hur många personer som i varje given undersökning tycker att en viss procentsats är acceptabel måste vi åtminstone vara ärliga med hur verkligheten i välfärdsföretagen ser ut.