Staten skyddar alltmer skog men nekar också skogsägarna ersättning. Rickard Axdorff är ordförande för Naturbrukarna och aktiv i äganderättsuppropet Egendomligt.
Miljöminister Karolina Skog (MP) var sällsynt ärlig under en interpellation i riksdagen i januari. Vad var det hon berättade?
– Hon sa egentligen att under inga omständigheter kommer alla markägare få full ersättning för den skog de inte får bruka. Och det av två skäl. De får inte ersätta markägare fullt ut, och det skulle dessutom kosta oerhört mycket och de pengarna finns inte.
Du menar också att de borgerliga partierna hycklar när de attackerar regeringens politik.
– Ja, så är det. Det finns bara två vägar att gå. Antingen ersätter man markägare fullt ut för alla typer av intrång som sker. Detta är ju normalfallet i de flesta rättsstater, men de pengarna har inte någon regering. Den andra vägen är att man sänker miljöambitionen avsevärt. Och det kräver i sin tur att statsmakten har en tillförlit till Sveriges skogsägare, att de är kapabla att hålla en hög biologisk mångfald utan statens inblandning.
Finns det skäl för staten att lita på markägarna?
– Definitivt. Vi har så himla mycket natur att om en markägare skulle få en förfrågan från staten om att skydda sin skog mot ersättning så är jag övertygad om att många skulle överväga det – om det är vettigt betalt. Men i en överenskommelse mellan två parter måste parterna kunna dra sig ur. Så fungerar det i exempelvis Norge. Där kan en markägare säga nej tack och avsluta skyddet. Avtalen kan vara på kort eller lång tid, eller för alltid. Så är det i Sverige också, men här kan du inte säga nej.
Fungerar det då, eller är norrmännen avundsjuka på Sveriges skogsvård?
̶ Det finns ingen avund alls. I Norge förstod man för ungefär sju år sedan att det inte är humant att bete sig mot markägare så som Sverige fortfarande gör.
Regeringen brukar förklara det med att man inte ska behöva ersätta människor för att de ska följa lagen. Är det en rimlig beskrivning?
– Inte alls. Att hålla en hög biologisk mångfald inom ett land är ett allmänintresse och ska bekostas gemensamt. Det kan inte vara meningen att familjer som bor där grusvägen slutar och där fjället börjar själva ska få betala för en naturvård som i mångt och mycket är ineffektiv och jävligt dyr.
Finns det något parti som förstår och tar detta på allvar?
– Jag tror att effekterna av den förda politiken börjar sjunka in. Men alla har ju varit med och skapat den här röran och då blir det lätt skenheligt. Och ett av de större problemen som vi som brukar naturen har fått dras med är politikers oförmåga att styra sina myndigheter. Vi har under lång tid haft svaga regeringar som inte förmått att styra landet fullt ut. Men det är alltid någon som styr. Och det har varit personer på myndigheterna. Det har varit fritt fram för myndighetsaktivism.
– Att få stopp på det här lokomotivet kommer att ta minst fyra år. Ska det lyckas måste vi riva upp och reformera artskyddsförordningen, miljömålsberedningen och miljömålen.
Kan du förklara vad de här instrumenten är och varför de måste rivas upp?
– Artskyddsförordningen är en förordning från Bryssel som ska implementeras i svensk lag. Sverige gick med i EU 1994 och har sedan dess implementerat ungefär 90 procent av den. Det kan jämföras med Italien som var med och grundade EU och i dag har fört in ungefär 35 procent av förordningen i inhemsk lag. Sedan kan man lägga till att Sverige har svenska tjänstemän och Italien italienska diton. Förordningen är dessutom skriven så att ersättningsdelen, när mark inte längre kan eller får brukas, kan bli noll kronor. Detta påpekade Naturvårdsverket för miljöminister Andreas Carlgren (C) redan 2010. Då kunde Centerpartiet gjort skillnad genom att se över lagstiftningen. Men det gjordes inte.
– Miljömålsberedningen i sin tur är ett jättearbete där alla partier utom SD är överens om hur miljöarbetet ska framskrida och min bedömning är att det inte är förankrat utanför Stockholms tullar. Miljömålen är därtill skrivna så att de för skogens del troligen inte kan uppnås med mindre än att skogssektorn kollapsar helt.
Vad innebär det här för landets 330 000 privata skogsägare?
– Just nu är det ett moment 22. Fortfarande en jättehög ambition på naturvården samtidigt som det saknas massor med pengar för att ersätta fullt ut. Dessutom är den industri som driver frågan om ökad naturvård ofantligt stark och skicklig medan vi lantisar har svårt att nå ut. Vi skulle behöva strukturera oss bättre för att föra fram det budskap som vi står bakom: Att en brukad natur är förutsättningen för en hög biologisk mångfald och en levande landsbygd samt att vi sitter faktiskt på den råvarubas som skapar välfärd i det här landet.