Skolinspektionens senaste kartläggning från år 2015 visar att 20 000 grundskoleelever i Sverige hade ogiltig sammanhängande frånvaro. Drygt 18 000 elever hade ogiltig upprepad ströfrånvaro under två månader eller mer hösten 2015. Den förstnämnda kategorin var i stort sett oförändrad jämfört med 2009, trots att skolor och kommuner i varierande grad under perioden arbetat för att få tillbaka dem till skolan. På Gotland hade i juni 2017 lite drygt 70 grundskoleelever en omfattande frånvaro och problemet såg ut att tillta.
Frånvaron är inte lätt att hantera, men det är oerhört viktigt att inte låta den fortsätta i dagar och veckor. Den oro som från början ligger till grund för att eleven valde att stanna hemma växer i regel med tiden och snart kan det framstå som ett oöverstigligt hinder att ta del av undervisningen i klassrummet.
Statistik visar att risken för att inte gå ur grundskolan med godkända betyg ökar betydligt även om man bara är borta några timmar i veckan. Det påverkar förstås även chanserna att senare få ut en gymnasieexamen, något som har kommit att bli en vattendelare på arbetsmarknaden.
Skolinspektionens kartläggning från hösten 2015 visar att det finns åtskilligt mer att göra. Redan vid den första dagens bortavaro borde läraren kontakta vårdnadshavaren. Kommunerna måste även jobba mer med mobila skolteam som bedriver uppsökande verksamhet i hemmet. I de fall man misstänker att en diagnos ligger till grund för bortavaron ska elevhälsan eller BUP kopplas in och samarbeta med skolledning och vårdnadshavare.
Det är ett stort misslyckande att bara låta elever stanna hemma. Det leder till ett betydligt sämre liv för den enskilde och på sikt stora samhällskostnader. Hur komplicerat och resurskrävande det än är att finna lösningar på frånvaron, är alternativet betydligt värre.