Länge har Folkpartiet varit en ensam röst i öknen som öppet talat om att Sverige bör ansluta sig till försvarsalliansen Nato. Visserligen har Moderaterna i över tio års tid varit förespråkare av Nato, men de har drivit frågan med samma entusiasm som Socialdemokraterna drivit sin formella linje om monarkins avskaffande.
När Anna Kinberg Batra valdes till partiledare för Moderaterna annonserade hon dock att hon nu ville se en färdplan mot medlemskap i Nato under nästa mandatperiod. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor har varit tydlig med att Sverige bör ansluta sig till Nato vilket partistyrelsen kommer be partiet ställa sig bakom vid rikstinget i oktober. Nu går även Centerpartiets ledning ut och ber sina medlemmar säga ja till Nato vid den kommande partistämman.
Om bara några månader kan vi alltså ha en enad borgerlighet för att Sverige ansöker om medlemskap i Nato. Det är mycket positivt. Det svenska enveckasförsvaret är otillräckligt för att skydda vårt territorium.
Sverige har samarbetat med Nato sedan början av 90-talet. Kritiker har kallat detta att hyckla och de har haft helt rätt. Det är ett hyckleri av stora mått att samarbeta med Nato och hoppas på deras stöd i händelse av en aggression riktad mot Sverige, men att inte samtidigt vara beredd att solidariskt komma till andra medlemsländers undsättning.
Samtidigt som de borgerliga partierna nu kommer till insikt så håller Socialdemokraterna fast vid hyckleriet. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) vill fördjupa det militära samarbetet med USA, men vidhåller att vi ska vara alliansfria. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna säger även de nej till Nato-medlemskap.
Vi ser nu en tydlig skiljelinje i svensk politik mellan en realistisk politik från höger och en naiv sådan från vänster. Detta är också en fråga där det finns möjlighet att återta väljare som lämnat borgerligheten till förmån för SD. Sverigedemokraternas väljare är nämligen övervägande positiva till Nato samtidigt som partiet är emot.
Opinionsundersökningar visar att den samlade väljarkåren under de senaste två decennierna blivit allt mer positiv till att gå med i Nato och på senare tid har det till och med varit fler som är för än som är emot. Det är inte så konstigt med tanke på den oro många känner över ett allt mer aggressivt Ryssland. Att stödet även växer för att öka försvarsutgifterna, enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps undersökningar, är logiskt.
Samtidigt finns hos en del svenskar en oroväckande naivitet. När flygvapnet flög i helgen, som en del av en övning, hörde en del boende av sig med klagomål på att deras nattsömn hade störts. En god natts sömn i all ära, men inget kan väl vara en bättre huvudkudde än vetskapen om att det svenska försvaret med stöd av Nato kan skydda våra liv, vår frihet och vår demokrati.