IT-system för reningsverk, avloppssystem, brandlarm, fjärrvärmepannor och pumpstationer. I Sverige finns tusentals digitala styrsystem som ser till att samhället fungerar och som förser oss med allt det vi tar för givet: Att det kommer vatten ur kranen, att toaletten fungerar, att bostäderna är varma och att lampan lyser när vi slår på strömbrytaren.
Sveriges Radios Eko redaktion kan dock med hjälp av säkerhetsexperter visa på mycket omfattande luckor i IT-säkerheten över hela Sverige (21/11). Ekot har hittat 7000 system med uppenbara brister. I fler än 1000 fall krävdes det inte ens något lösenord för att kontrollera exempelvis avlopp och infrastruktur.
Granskningen visar på en utbredd aningslöshet hos myndigheter, kommuner och företag, något som främmande makt eller en terrorist inte skulle vara sen med att utnyttja.
Framväxten av IT-system som styr alla viktiga samhällsfunktioner har skett parallellt med att svenska politiker har monterat ned totalförsvaret. Under kalla kriget fanns det en plan, en beredskap, för att försvara alla delar av svenskt territorium och hela det svenska samhället.
Från mitten av 1990-talet och framåt avlövades dock civilförsvaret. Med det förefaller även tanken på att någon skulle vilja skada vårt samhälle genom att försöka slå ut dess vitala funktioner ha försvagats.
Ekots granskning borde fungera som en rejäl väckarklocka för kommuner och landsting. Åratal av försyndelser vid upphandlingar och kontroll av säkerhetssystem har medfört att det sannolikt aldrig har varit enklare att lamslå det svenska samhället. Det är uppenbart att det i kommuner och myndigheter saknas kompetens och expertis som ska granska och testa systemen. Någon annan förklaring till varför det ser ut som det gör är svår att finna.
Efter avslöjandena kring säkerhetsbristerna på Transportstyrelsen och en rad andra myndigheter verkar medvetenheten ha ökat, men sent ska syndaren vakna. Det är alltid mycket billigare och betydligt mer effektivt att göra rätt från början.
Det kommer nu att ta tid och kräva omfattande resurser att ta fram system som medborgarna kan lita på. Det är dessutom närmast en omöjlighet att göra dem helt ogenomträngliga för en angripare.
Tyvärr finns det också anledning att tvivla över viljan på kommunal nivå att vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder. I konkurrens med andra trängande behov är det alltför lätt att välja bort säkerheten. Skydd och säkerhet kostar och naturligtvis kommer notan att skickas till skattebetalarna.
Det är dock ett pris som skattebetalarna borde vara beredda att betala. Alternativet är nämligen fruktansvärt. Vad vi förhoppningsvis ser är dock att fler och fler inser att något måste göras och att aningslöshetens tid är förbi.