Det första sommarjobbet är ett ämne många politiker gärna talar sig nostalgiskt varma om. Och historierna om städjobb och glassförsäljning saknar inte poänger när arbetslösheten kommer på tal. Säkerligen finns många tonåringar som just den här sommaren förvånas av hur ansträngande ett heltidsarbete faktiskt kan vara, samtidigt som känslan när man får sin första lön är obetalbar.
Glädjen förknippad med ett första avlönat arbete urholkas dock när kommuner pressas att erbjuda sommarjobb. I vissa fall till ungdomar som tar för givet att de ska tilldelas ett. Enligt en sammanställning av SR Ekot (8/7) är det bara fyra kommuner, av de 231 som svarade, som i år inte erbjuder sommarjobb eller praktikplats avsedda för ungdomar.
En av de fyra kommunerna är Alingsås. Där tillåter inte budgeten att ungdomar erbjuds sommarjobb, men kommunen lovar att detta bara är ett undantag. Inte heller kommuner som erbjöd jobb kunde dock känna sig riktigt nöjda. I Enköping satte kommunens budget gränsen vid 200 platser, vilket innebar att de flesta av de drygt 700 ungdomar som hade sökt blev utan (Enköpings-Posten 11/4). Att de som inte fick något av jobben blev besvikna är naturligt. Men många uttryckte också en förväntan att kommunen ska garantera alla ungdomar en plats.
Nog kan öronmärkta ungdomsjobb via kommunen vara uppskattat av många och erbjuda en erfarenhet i arbetslivet. Att de får stå tillbaka då budgeten är ansträngd är dock rimligt. Alingsås, Enköping och andra kommuner i samma situation har således inget att skämmas över.
Inställningen från både kommunerna själva och de som förväntar sig att få sommarjobb gör dessutom att arbetets funktion bakvänds – att anställa någon blir ett mål i sig, i stället för att motiveras av att det finns arbetsuppgifter som behöver utföras. I vissa fall består de kommunala sommarjobben också av uppgifter som i normala fall inte avlönas.
Likheterna mellan sådana av kommunen framtvingade sommarjobb och de faktiska arbetstillfällen som ungdomarna ska förberedas inför blir då få. Och om ett sommarjobb i extremfallen reduceras till att endast komma i tid till arbetsplatsen för att göra sådant som kommunen i vanliga fall inte betalar någon för, har inte arbetet då förlorat det mesta av sitt meritvärde för framtiden?
Att kommuner erbjuder ungdomar att jobba med sådant som faktiskt behöver göras kan vara rimligt, så länge budgeten tillåter det. Platserna bör dock bestämmas efter behov, utan några ambitioner om att så många som möjligt ska få något att göra. Arbetsvilliga ungdomar gör dessutom bäst i att inte enbart hoppas på kommunen. Att på egen hand söka andra jobb må vara mer ansträngande, men för den som lyckas lär erfarenheten bli betydligt mer värd.