Sista veckan innan slutrapporten skulle lämnas in spricker riksdagens försvarsberedning. Efter att Socialdemokraterna inte gått med på att i rapporten ange ekonomiska tillskott till försvaret lämnade på fredagen M, KD, C och L beredningen i protest. De fyra partierna kräver gemensamt att försvarsanslagen successivt under åren 2021-2025 ska höjas till åtminstone 1,5 procent av BNP, och att det ska framgå av slutrapporten.
Uppbrottet kom knappast som en blixt från klar himmel. Trots att det från början rådde en bred enighet inom beredningen om en kraftig ökning av anslagen har S de senaste månaderna börjat backa. I mars antydde försvarsminister Peter Hultqvist (S) att beredningen måste hålla sig inom vissa ekonomiska ramar (SR 13/3). Tveksamheten blev än tydligare när S på torsdagen inte ville acceptera de ekonomiska beräkningarna som beredningen gjort.
S beteende är ansvarslöst. Anslagsökningen upp till 1,5 procent av BNP år 2025 finns inte där utan anledning. Det är vad den försvarsverksamhet kostar som rapporten förutsätter. Rapporten ska sedan ligga till grund för riksdagens försvarsbeslut. Utan tydliga budgetmål som en del av helheten riskerar försvarsbeslutet att vida överstiga de ekonomiska resurser som Försvarsmakten tilldelas varje år i budgeten. Det är precis så det har varit de senaste åren, vilket krävt ständiga omförhandlingar om tillskott.
Att partierna som tidigare utgjorde Alliansen tillsammans markerar mot S är därför välkommet. Den breda överenskommelse som försvarsberedningen skulle resultera i har S och regeringen inte velat hantera med den respekt som krävs. Och om inte alla partier, i synnerhet det regeringsbärande, går med på att kompromissa är det märkligt om övriga partier ändå väntas skriva under slutrapporten. Att lämna en beredning är knappast oansvarigt om poängen med den redan har försvunnit.
På fredagseftermiddagen hölls enligt uppgifter möten inom både S och försvarsberedningen. Vad de leder till återstår att se. De fyra partiernas utträde kan dock mycket väl stanna vid en markering.
C och L har redan ingått ett budgetsamarbete med regeringen och intecknat reformutrymmet genom januariöverenskommelsen. Där finns inga tydliga ambitioner för försvaret. Och det är inte troligt att C, som till skillnad från L är bärande för överenskommelsen, skulle bryta budgetsamarbetet för försvaret. Därmed inte sagt att en protest från L skulle sakna symbolisk effekt.
Försvarsberedningen är vad man gör den till. Det kunde ha varit, och såg länge ut som, en beredning som lyckades föra samman alla riksdagspartier för en stabil försvarspolitik. Och som såg till att Försvarsmakten inte bara skulle återuppbyggas, utan också att den skulle garanteras resurser som täcker utgifterna. På så vis kunde det allt mer oroande omvärldsläget mötas med den försvarsstyrka som krävs.
Det kan fortfarande ske. Men utan en försvarsberedning som stakar ut ett rimligt, och av regeringen accepterat, mål är chansen betydligt mindre.