I går inleddes Moderaternas partistämma i Karlstad. Det är viktiga dagar för partiet om det också framgent vill kunna aspirera på regeringsmakten.
Moderaterna har länge haft ett dogmatiskt och krampaktigt tag om jobbfrågan. Ledamöterna ska prata jobb, jobb, jobb. Moderaterna ska vara jobbpartiet. Nu överskuggas dock alla frågor av den som partiet aktivt har valt att bortse från: invandringen.
Det handlar delvis om asylmottagandet. För några år sedan låg mottagandet på 15 000 människor per år. Det ter sig i dag som en sedan länge svunnen verklighet. Bara under september sökte över 24 300 personer asyl i Sverige. I hela landet inventeras nu tillgången på lokaler som överhuvudtaget kan tjäna som tak över huvudet: gymnastiksalar, lagerlokaler, rubbet. Utöver detta förbereds tältläger.
Rikspolitikerna har hållit sig med en politik och skickat vidare notan till kommunerna. Mediantiden för en nyanländ att komma i arbete (eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd) är minst 8 år efter kommunintroduktion. Kommunerna bär den avgjort största delen av kostnaderna och kan inte skjuta dem vidare till någon annan, så som staten har gjort. Det håller inte.
Det handlar också om dem som kommer hit och som inte söker asyl, samt om dem som får avslag på sin asylansökan men inte lämnar landet. Detta innebär stora merkostnader.
Att försöka ersätta den rödgröna regeringen med Alliansen löser inte problemen eftersom Centern motsätter sig en stramare migrationspolitik. Inte heller den nuvarande regeringen kan lösa situationen då Miljöpartiet stretar emot.
Vägen framåt för M som behöver visa att partiet klarar av att hantera krisen, inte minst med beaktande av partiets roll i situationens uppkomst, är att tvinga fram ett samarbete med Socialdemokraterna i migrations- och integrationspolitiken. Lämpligen genom att lansera ett batteri av åtgärder för att återta initiativet i frågorna och låta Stefan Löfven (S) förstå att den dörren är öppen. Det budskapet kan rimligen framföras redan i kväll på det sjupartimöte om krisen som regeringen har bjudit in till, men som inte lär leda till någonting. Det är en känslig soppa och många och motstridiga kockar.
Moderaterna måste dessutom visa väljarna att partiet nu åter menar allvar och tänker stå upp för sin politik. Att åter släppa in de representanter som öppet var emot decemberöverenskommelsen är givet, men det räcker inte. Bäst vore om Finn Bengtsson bereds plats i partistyrelsen.
Bengtsson åtnjuter ett stort förtroende hos de politiskt intresserade väljarna efter hans korståg för att stå upp för och aktivt driva Moderaternas politik. Det skulle ha ett stort symbolvärde om han nu fick plats i partiets finrum. Genom att höja tempot i den egna verksamheten kan M också hindra att partiet tappar fler väljare till Kristdemokraterna som försöker ta ledarrollen på den politiska högerflanken.
För Anna Kinberg Batra gäller det få med sig partiet, gå på offensiven och faktiskt ta ansvar för Sverige.