Migrationsverket räknar med att lämna över ytterligare 50 000 utvisningsärenden till Polisen. En stor andel av dessa kommer dock inte att kunna utvisas.
Det rör sig alltså om fall där en person har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, både i form av asylansökan och av andra skäl, där Migrationsverket sedan överlämnar utvisningsbeslutet till Polisen för att verkställa det. Detta kan ske när det kan antas att personen inte kommer att låta sig utvisas frivilligt eller när personen redan har avvikit.
Till och med september i år har drygt 6 000 sådana utvisningsärenden överlämnats. Under samma tid har drygt 3 000 verkställts. Ärendebalansen har dock legat kvar på mellan 17 000 och 18 000 under året. Även antalet fall där personen är efterlyst har legat stabilt på strax under 12 500 under hela året. Antalen ärenden och efterlysta kommer dock öka i takt med att inströmningen från Migrationsverket gör det.
Dessa personer utgör ett reellt problem för Sverige. De lever utanför resten av samhället. De saknar tillgång till praktiskt taget samtliga samhällssystem. Risken att bli utsatt för brott och systematiskt utnyttjande ökar då man saknar tillgång till rättsväsendet. Samtidigt kan kriminalitet lätt ses som den enda vägen att försörja sig, med de följder detta får för andra människor.
Det borde ha gjorts något åt detta för länge sedan. Återvändandeavtal borde ha förhandlats fram med fler trilskande länder. Exempelvis Somalia och Etiopien tar inte emot sina egna medborgare om de inte återvänder frivilligt. Sådant beteende måste förhandlas bort. EU-länderna måste samarbeta för att få fler länder att ta tillbaka sina medborgare.
Också att förändra asylrätten skulle ha stor betydelse för att minska detta problem. Asylrätten såsom den ser ut i dag utformades för situationen efter andra världskriget och är sällsynt illa anpassad för dagens förhållanden. Där krävs hårt och långsiktigt förändringsarbete för att reformera det internationella regelsystemet. Till dess bör vi se på hur olika länder hanterar asylprocessen och inse att vårt sätt inte är det enda tillåtna enligt gällande rätt.
Detta arbete bör sättas igång snarast, för det är inget vi kan göra på egen hand. Inte för att mycket har gjorts på hemmaplan heller. Samtidigt har problemet antagit ständigt ökande proportioner. Partierna kommer att behöva förhålla sig till detta snarast. Hur ska dessa många människor hanteras? Ska de släppas in i samhället och därigenom omintetgöra asylprocessen? Detta synes vara linjen från de rödgröna vars majoriteter i bland annat Malmö och Stockholm har infört bidrag för så kallade papperslösa. Nackdelen med detta är förstås att det uppmuntrar till att motsätta sig utvisning.