Få attraheras nog av en karriär som jordbrukare för lönens skull. Jordbruksverket presenterade i dagarna statistik på jordbrukarhushållens genomsnittliga hushållsinkomst för 2017. Inkomsterna ökade något, särskilt inom mjölkproduktionen. Men att vara jordbrukare är så mycket mer än att bara producera en produkt. Alla mervärden som lantbruket står för har också ett pris, men om man ska tolka de gravt eftersatta utbetalningarna, ett mycket lågt sådant.
Dagens svenska jordbruk är komplext. Även om handelspolitiken till största del styr affärerna är det inte bara tillgång och efterfrågan som sätter priserna. Jordbruket är i svensk mening lika mycket landskapsvårdare och instrument i miljö- och klimat-gynnande åtgärder som fritt konkurrerande producenter. Det finns också en betydande säkerhetspolitisk aspekt i att öka självförsörjningsgraden på mat. Allt utanför produktionen kostar extra för lantbrukaren att göra. Det man betalar för när man köper en svensk morot är därför mångt mycket mer än ingrediensen till rotfruktsgrytan.
De funktioner utöver produktion som jordbrukarna förväntas upprätthålla definieras av politiken. Från EU kommer den bindande gemensamma jordbrukspolitiken som stipulerar att gårdarna ska hålla landskapen öppna, att alla som bedriver jordbruk ska vårda och värna miljön, och en försäkran om en dräglig lönesituation för unionens bönder.
När det gäller djurvälfärd finns det svensk lagstiftning som är mycket mer långtgående än minimistandarden i EU. Djurens stressnivåer ska hållas ned och deras foder ska vara värdigt. Det kan vara frustrerande i ett konkurrensperspektiv men har visat sig vara värdefullt, bland annat för motståndskraften mot smittor, och har även gett ett mervärde som många svenska konsumenter uppskattar.
Men alla regler över den europeiska miniminivån är inte bra. Regeringen driver en agenda om en omfattande omställning till ekologiska odlingar. Detta trots att ekologisk produktion av många grödor är mindre klimatvänlig än konventionell odling, och använder metoder som inte alltid är vetenskapligt förankrade. Det skickar onekligen blandade signaler till jordbrukarna om vad som är viktigt.
Att uppfylla alla krav är kostsamt, och därför blir maten som produceras i Sverige dyrare. Om konsumenterna skulle behöva betala hela priset skulle den inte alls stå sig i konkurrensen med mat från länder där lönerna är lägre och miljöhänsynen inte lika omfattande. Därför är de ekonomiska stöden från stat och EU så viktiga.
De senaste åren har utbetalningarna av stöd dock varit gravt försenade, ibland med flera år. Det finns ingen bra förklaring till varför, och det är ett stort svek mot jordbrukarna.
Ska den ökade lönsamheten 2017 bli en trend att räkna med måste regeringens inkonsekventa attityd gentemot jordbruket upphöra. Lantbrukare står för oerhörda klimat- och miljöinsatser. För detta förtjänar de såväl erkännande som ersättning.